Vacation, yes please

Jag är så jäkla redo att ta lång semester nu. Trots att jag har haft ett flexibelt schema de senaste månaderna känns det som att jag bara jobbat och inte gjort mycket annat. Eller så är det den saken att jag börjat få lära mig att vara vuxen på riktigt. Vilket är en tuff match många gånger. Men jag antar och hoppas att det är något jag har lärdom av under resten av livet. Men det är läskigt att man inte är så mycket barn längre. Det är dags att klippa navelsträngen lite mer ordentligt nu kanske, eller?!

Flyttlass till Sthlm

Sedan klockan tjugo i 5 fram till för kanske en timma sen har jag och syrran burit, flyttat, flängt upp och ner och joxat med hennes flyttlass som hon och pappa kom med i flak idag. Eftersom kärran skulle tillbaka kl 5 var vi tvungna att skynda på utav bara helvete, och fick helt otroligt ut allt på max 10 minuter. Allt placerat utanför porten och i trapphuset. Tur att hissen är gigantisk, annars hade vi fått köra ett antal fler vändor en vad vi gjorde. Sedan ner med möbler till förrådet och så upp med en 1.20 säng och lite annat skit på det. Min rygg har inte mått bra, och än mindre mina händer som fortfarande gör ont när jag kramar ihop dem. Blåsor är nog att räkna med imorrn.

Nu har syrran åkt och jag sitter kvar i en lägenhet fylld med kartonger, väskor, påsar och andra livsnödvändigheter. Det är totalt kaos här. En vecka är nästan för länge i denna röra, men jag ska nog klara mig. Vad jag fascineras över är hur mycket människan behöver för att överleva. Eller vi säger såhär, för att leva ett hyffsat normalt liv med hyffsat god ekonomi. Med kläder, skor, hygienartiklar, sängkläder, mat, olika möbler och faciliteter och allt annat vad hushåll innebär. Det är helt otroligt vad jäkla mycket prylar vi köper på oss under en livstid. Och då har min syster inte ens fyllt 25. Men fasen vad kul det är med materiella ting ändå. Tycker ju iaf jag.

Back to Greece

Crap också! Kvällen skulle ju ägnas åt packning och städning. Istället har jag kollat på Halv åtta hos mig (som i övrigt är ett grymt program), lagat en maaakalöst god budgetmiddag bestående av spagetti, Arlas tomatsoppa samt basilika och oregano (YUMMI gånger en miljon, smaksensationen var ett faktum) och glott ner mig i bilder från tidigare somrar. Har ju fått en rejäl dos sommarkänslor de senaste tre dagarna så jag kan ju bara inte låta bli att drömma mig bort och längta lite ännu mer tills det är sommar på heltid.

Jag ramlade bland annat rakt ner i Kretamappen. De bildarkivet som förmodligen har flest bilder med samma motiv. Alltså, jag har fotat samma sak kanske tre gånger, och upprepat detta samtliga dagar. Det var första resan efter jag köpt min första digitalkamera, och det finns väl blandade meningar om det blev ett bra fotografiskt minne av denna Greklandsvecka. Kan för mitt liv inte låta bli att garva mig igenom alla bilder, av dock en annan anledning. Nämligen motiven. Här har vi en skön blandning av för långa och smala 12-åringar, fula håruppsättningar, kräftröd hud, groteska miner, fantastiska kroppsuttryck osv osv. Tänkte dela med mig av detta och ge, åtminstone min kära mor och syster, ett gott skratt och en trevlig nostalgitripp.

Titta bara, exempelvis, på bilden till höger, när vi står fint uppradade. Richard är 12 bast och redan 1.80(?), alldeles för smal i förhållande till sin längd och tycker att det är okej att stå rakt upp och ner so men lyktstolpe och låtsasle. Hmm.. Det var faktiskt mycket mer underhållande när jag tittade igenom bilderna för en stund sen, men nu kanske de roliga föll pladask. I vilket fall finns det faktiskt några fina kort därifrån också. Riktigt så dålig fotograf var jag trots allt inte.

Dummerjönsar

Idag har jag fått känna på ren skadegläjde, TVÅ gånger. Oerhört många av kunderna i butiken kommer ju för att köpa med sig lite tobak. Många av kunderna är runt 18-19 år och hittills har faktiskt alla också varit så gamla enligt deras legitimation. Idag däremot hände en rolig sak. Först kommer en kille in och visar, helt stensäker, sitt leg. Fick titta två gånger för att förstå att 26 maj inte har passerat än. "Men om några dagar ju?!" Jo, men här tänjer vi inte på principerna, unge man. Fnissade till lite för mig själv när han gått, bara för att det var så roligt att det var jag som hade makten och inte lät honom få sina älskade cigaretter.

Några timmar senare kliver en tjej in och lägger, även hon helt stensäker, sin legitimation på disken. Här fick jag titta kanske tre gånger innan jag faktiskt kom på hur jäkla dum den här tjejen fick sig själv att framstå. Enligt henne är november tydligen en månad som infaller sig "snart". Ett halvår bruden. Kom tillbaka när snön börjat falla igen. Jag kunde faktiskt inte begripa hur man kan vara så dum att man gladeligen visar sitt ID när man i princip är närmare sin 17-årsdag än sin myndighetsförklaring. Men det är ju min åsikt.

Nu: Solning på balkongen

Torkat djur

Vissa kunder man stöter på är underbart roliga och trevliga. Andra är jobbigt tråkiga eller sura. En del är bara allmänt konstiga och, nästan så jag vill påstå, läskiga. Jag menar lyssna på det här.

En kille ska betala en dricka och säger glatt: "Jag har lite smågrus här" (Han menar alltså att han tänkte betala med lite småmynt, vilket i princip alla butiker uppskattar eftersom växel har stor efterfrågan på dessa ställen.)

Jag blir följaktligen glad för det och betraktar killen när han så fint tömmer hela sitt myntfack genom att vända plånboken upp-och-ner. Bland alla enkronor och 50-öringar kan jag, faktiskt, skymta ett och annat gruskorn. Något jag tycker är lite roligt eftersom han tidigare pratade om just grus, varpå jag säger något i stil med: "Ja, det var ju bokstavligen grus."

Då skrattar killen till och säger: "Naej, det där är torkad råtta!" Som att det vore det absolut självklara man har förvarat bland enkronorna i plånboken. Han förklarar också varför den lilla fyrkantiga biten av en, ja alltså, torkad råtta befann sig där. Men i all förskräckelse hann jag bara höra att han varit på någon slags utställning.

Jag, som HATAR råttor, blir såklart förskräckt och får till en och annan besvärad min. Hinner väl häva ur mig "Usch, vad äckligt. Då måste jag väl springa och tvätta händerna!" (En ganska befogad reaktion skulle jag vilja påstå.)

Killen skrattar då till igen och avslutar med: "Haha, jag har haft den där i flera månader, och jag har klarat mig fint."

WHAT! Vad är det för människor? Råtta? Torkad? I PLÅNBOKEN?! I FLERA månader?!

För er som vill veta gick jag och tvättade händerna, länge, direkt efter killen lämnade butiken.

The sun is shining

Wohohooow! Är det årets hetaste dag hittills eller? Jag tror minsann det. Väntar på att klockan ska slå 16.55 då tåget går hem till Eskilstuna. Fram tills dess fördriver jag tiden med lite diverse saker. Bland annat satte jag mig självklart på balkongen, för att bland annat måla naglarna. Nu, tio minuter senare ungefär, gick jag in för att kolla klockan och jag har tamejfan blivit lätt lätt röd på armar och bröst. Så stark är solen alltså idag. Jag gillart! Nu ska jag bara bli lite blondare och så är jag redo för sommaren!

My precious

Jag saknar alla mina nära och kära. Även fast det inte har gått så jättelång tid sedan jag träffade vissa av dem senast känns det som jag varit utan dem i flera månader. Jag saknar dem så det gör ont, så att jag gråter. Både tårar av längtan men också av glädje för att jag är så tacksam att jag har alla i mitt liv. Vill bara ge alla en stor kram. Utan dem skulle jag inte vara hel. Ibland inser man verkligen det mer än andra gånger.

Britney

När jag var omkring 8 år fick jag en ny idol. Britney Spears hette hon och var, enligt mig, för tillfället den coolaste och finaste på denna jord. (Minns inte om jag kanske var den enda av mina vänner som beundrade henne så mycket.) Jag köpte såklart hennes första skiva och rockade loss till "Hit me baby one more time" och "Crazy". I skolan skulle alla 4-5:or träna till Music Awards på musiklektionerna som vi sedan skulle visa upp för alla föräldrar på våren. Jag lade fram en Britney Spears-grupp som förslag, men när alla hade valt artist visade det sig att vi var fler som ville vara den stora popstjärnan. Jag slutade som bakgrundssångare, vilket jag inte alls var förtjust i. I vilket fall fortsatte jag dyrka denna tjej och när jag fyllde 9 (om jag inte minns fel) fick jag hennes andra album Oops!.. I did it agian.

Det var nog här jag blev helt insöad på hela Britney Spears-grejen. Det dröjde inte länge förrän jag lärde mig varje låttext på hela albumet, som jag lyssnade igenom flera gånger om dagen. Jag tittade ofta igenom bilderna i albumhäftet. Jag tyckte hon var så fin hela tiden, och var ständigt avundsjuk på hennes hår och perfekta ansikte. Minns speciellt en gång när jag hade målat på ögonskugga och läppglans och satt framför spegeln och mimade med i I can't get no Satisfaction. Det blev nog en av favoriterna.

Min besatthet, eller vad det nu var, fortsatte så sakteliga. När jag fyllde 10 fick jag biljetter till hennes konsert i Globen och blev helt överlycklig. Jag köpte även hennes tredje album och fick nya favoritlåtar. Men ju äldre jag blev desto mer gick hon ner sig och desto mer började jag lyssna på annan musik. Det var liksom inte lika coolt att ha Britney Spears som idol när man var 14, 15 år.

Häromdagen sökte jag på hennes album på Spotify och gjorde en rejäl nostalgitripp när jag lyssnade igenom alla spår. Jag kommer till och med ihåg vilka låtar som kommer efter varandra, ni vet när en är slut vet men precis vilken melodi som är påväg att spelas upp. 

Jag blir glad när jag tänker på det här. Detta är liksom ett så tydligt minne från min barndom. Det ger verkligen bevis på att unga popartister är stora förebilder för många. Hon var min första riktigt stora idol. Vilket inte var så konstigt, jag menar hon var ju en cool tjej, då. Nu är jag bara ledsen för att hon hamnat där hon hamnat. Nog för att hon lever och verkar befinna sig i lite bättre dagar än för några år sedan. Men, fan, hon gjorde mig verkligen glad. Ibland kan jag önska att tiden kunde backa tillbaka 10 år.

Cravings

Kalla mig dum, kalla mig materialist, kalla mig vad du vill. En vacker dag ska jag köpa en sån där. Marc Jacobs. Riktigt läder. Luktar och känns precis fantastiskt. 1500 kr fattigare blir jag om jag slår till. Kanske lite mycket för en plånbok. Kanske ändå ganska okej när jag resonerar med mig själv. Det är inte dags än. Ska lägga undan speciellt för den i en egen liten sparbössa. När den sedan är tillräckligt fylld ska jag unna mig denna vackra sak. Som en investering och present till mig själv, för att jag faktiskt kan vara ganska bra ibland iaf.

Sweet sunday

Har en utomordentlig söndag. Efter frukosten drog jag in till stan och mötte upp Gustav som jag inte träffat på snart två veckor. Tanken var att gå till Vetekatten för en fika men jag tror minsann att det var stängt. I vilket fall var ena porten stängd och då orkade vi inte gå till den andra. (Har varit där TRE gånger nu och gått därifrån alla gånger av olika anledningar. Sist var det helt tomt på bakverk. What the heck säger jag bara. Det ska ju vara så bra där har jag hört, men vetti katten (ha, där fick jag till det) om jag går dit många gånger till.) Vi drog därför vidare till Cafe Bel Monido (rekommenderas) på Drottninggatan som bjöd på en underbar American Brownie. Dagens kaloriintag är alltså uppnått. Man borde fika länge oftare. Var så härligt att bara sitta ner, ta det lugnt och prata om allt mellan himmel och jord.

Sen jag kom hem har jag städat badrummet, diskat och plockat undan lite skit som låg framme och skräpade. Nu har jag däremot tristess, igen. Sitter mest och drömmer om dyra plagg från Acne, Barcelona och tills syrran flyttar hit så vi kan göra lägenheten mer hemtrevlig. Har ett jobbigt behov av att strukturera upp saker, skriva budget, inköpslistor, att-göra-listor och massa annat som får mig att känna att jag inte bara  lallar runt utan någon som helst ordning. Jag vill typ sitta på ett kontor och göra någonting stort. Något vettigt. Jag vill lära mig saker. Komma på nya saker. Utvecklas. Blaaa.

Ingen intressant läsning, alls. Nu blir det matlagning, bakning och sen Gossip Girl.

Candygirl

Åhå, vilken tristess jag har drabbats av. Herregud. Halv 7 kom jag hem, halvblöt av äckelregnet som har präglat denna lördag, och var inte helt otippat väldigt trött. Men. Det gick inte mer än 3 minuter innan jag kände myrorna i benen och var totalt uttråkad. Trots detta tackade jag nej till två förslag för kvällen och lade in den halvtinade kycklingen, som jag inte orkade tillaga, i kylskåpet. Och nu kommer vi till det mest mystiska denna kväll. Istället för wok åt jag en banan bli middag. Men eftersom jag bara ätit en frukt kände jag att jag behövde få i mig något mer och, hör här, hade ju då en massa alternativ att välja mellan. Ingenting i skåpen kändes dock frestande så det slutade med två knäckemackor. Jag visste ju att det låg en Gott & Blandat-påse i skåpen och väntade på mig. Men istället för att vänta åtminstone en halvtimma gick jag till skåpet, tog med mig godiset till soffan för att titta på Jakten på Julia och hetsåt hela påsens innehåll på sisådär en kvart. En kort paus hanns med, men varade inte längre än en minut.

Vad fan liksom? Problemet var ju att jag aldrig uppnådde någon mättnadskänsla, eller ännu hellre, blev äcklad av sockret. När det bara fanns 3 bitar kvar kände jag att det kanske var nog för ikväll och lade in påsen i skåpet igen. Värt. Väldigt värt. Nej, från och med nu är det minimala mängder godis och inga hetsätningar. Här ska längtas och njutas av det goda.

Nu gör vi en favorit i repris och lyssnar på hög musik och sjunger med (ännu högre) i all svängiga melodier.

Memories

Ligger i sängen med datorn på magen. Fick för mig att göra en spellista med låtar från flera år tillbaka som väcker starka minnen. Både lätt och svårt att komma på de där extra speciella från alla år, men det blir till slut en salig blandning. Varje gång jag klickar upp en ny går en rysning genom hela kroppen. Helt fantastiskt vilka minnen som väcks till liv. Platser, människor, mat, årstider, humör, känslor, klimat. Allt sveper förbi inom loppet av en millisekund och teleporterar mig 1, 2, 4, 6, ja till och med 10 år tillbaka i tiden. Vissa känns så tydligt att jag får ont i magen.

Jag fascineras också av att jag fortfarande kan texterna till alla låtar. Inte dåligt. Vi avslutar kvällen med Håkan Hellström. Jag har varit i alla städer.


God natt

Helt solo

Såg fram emot en väldigt lugn helg bestående av jobb, städning, bakning (tantvarning), vila och lite annat smått och gott. Behöver verkligen varva ner och ladda om. Men nu känner jag bara att jag vill ut och göra massa annat. Och så kommer jag vara helt ensam hela den här helgen. Något som inte hänt så ofta på sistone. Jag trivs med att vara själv ibland, men nu känner jag verkligen inte för det. Tur att jag får sällskap på jobbet imorrn.

Nu ska jag vara jättemobbad och surfa runt på nätet fram tills jag känner att jag inte orka vara uppe längre. Jag ska ha Beyonces nya låt Why don't you love me på repeat. Vår kära Informationschef Maja skrev om den i sin blogg och självklart är B lika bra som alltid. Förstår inte vad den kvinnan gör för att ständigt lyckas. Sen ska jag drömma mig bort till varmare dagar då jag har blivit brun och kan använda mina nya bikinis som jag köpte idag. I love them!

Sen vill jag bara säga, till alla er som inte förstått det än, att det heter inte chips. Det är friterad potatis. Den lilla guldiga fyrkanten på betalkorten kallar vi med ett mer passande ord för chip.

Tack och hej.

Early morning

Det verkar inte spela någon roll om jag har sovmorgon eller ej, jag sover ju till senast halv 8 ändå. Och det är ingen riktig sovmorgon i mina ögon. Somna om kan jag inte heller, så när som på ligga vila i en halvtimma. Efter det blir det alldeles för långtråkigt. Solen har gått och gömt sig idag också så egentligen vore det så himla skönt att få sova till minst halv 11. Jag verkar däremot ha slutat med det helt. Minns inte när jag gjorde det senast. Tänk om jag håller på att bli vuxen på riktigt?!

Framtid

För första gången i mitt liv känner jag att jag gärna skulle kunna tänka mig att vara Blondinbella just nu. Rik, framgångsrik, femtioelva jobb, massa projekt rullandes, känd och har därför möjlighet till mer, entreprenör.

Det går nästan inte en dag utan att jag tänker på framtiden. Framtiden gällande utbildning och yrkesliv menar jag då alltså. Jag vet inte än vad jag kommer söka in till. Åtminstone inte vilket av de två eller tre alternativ jag väger mellan just nu. Jag har så långt jag kan minnas varit intresserad av inrening och arkitektur. När jag var kanske 12 år satt jag och ritade hus (praktiserade 2 veckor på en arkitektbyrå när jag var 14 och ritade mitt första riktiga hus) och mellan besöken på Lunarstorm gick jag in på de olika arkitektkontorens hemsidor för att titta på planlösningar, skisser och panoramavideos av visningshus. Jag drömde mig bort i IKEA-katalogerna och kunde varje sida utan och innan. Det har var stort för mig. Det var en dröm som börjat växa.

Idag har egentligen ingenting förändrats, med undantag att jag inte ägnar lika mycket tid åt att titta på planlösningar på datorn. Arkitektutbildningen var en första tanke under gymnasiet. Det var innan jag visste antagningspoängen och vilket jäkla slit det faktiskt verkar vara att läsa arkitektur. Sedan har tankarna fortsatt fram och tillbaka för att hamna där jag är nu.

Jag är kluven, men vet ju egentligen vad jag vill. Problemet är bara att jag på vägen lagt på mig ganska mycket tvivel om min kapacitet och mina möjligheter till att komma dit jag strävar. I mitt huvud svävar tankar, visioner och ännu fler drömmar om en karriär. En karriär där jag får göra det jag önskat sen jag var liten. Men dessa tvivel sätter stopp och gör att jag backar ett steg innan jag ens vet vad jag är kapabel till och hur saker kommer te sig.

Det är lite här Blondinbella kommer in. Jag gillade henne inte förut av olika anledningar, men efter att ha smygläst hennes blogg den senaste tiden har jag kommit fram till att hon är ju en ganska hårt arbetande kvinna. Och oavsett om hennes Bella-show inte är den allra bästa underhållningen har hon ju kommit grymt långt, och vi är lika gamla. Det ger mig på något sätt lite hopp. Okej, om utmaningarna är många och riskerna är stora.. men vad har jag att förlora? Klarar hon det, kan väl jag också klara det? Hon har helt enkelt bara ett ganska stort försprång än så länge.

Den där promenaden gav en positiv inverkan på mig. Jag fick en rejäl spark i baken. Precis vad jag behövde.

On the balcony

Här sitter jag. I solen. På balkongen. På den smutsiga balkongen. Har handduk under rumpan och under datorn. Allt för att inte bli skitig men ändå kunna sitta ute i värmen. Ser mycket på skärmen gör jag ju dock inte, det kan jag ju inte påstå. Men jag tänker banne mig inte gå in.Tänkte att håret skulle få blekas lite. Blir däremot en aningens störd av byggkillarna här nedanför som sysslar med okänt jobb. Men det är ju för härligt att solen skiner varm och att löven växer på träden. Vad som fattas nu är en uteservering, en god sallad och trevligt sällskap. Råkar ju dock inte ha det för tillfället. 

Ska ta och ladda ipoden och sen bege mig ut på en promenad. Måste utforska området lite mer. Kanske springa upp och ner för Hammarbybacken. Eller inte. Ikväll ska jag laga nåt gott.

Little late

Oj. Vad hände här? Känns som det är ganska dött på skrivarfronten. Men orken har inte funnits. Heller har det inte känts som att jag haft något intressant att dela med mig av. Är tillbaka i Stockholm nu iaf efter en tur ner till Göteborg för pappas bröllop. En mycket trevlig dag (bortsett från vädret) men god mat och härliga människor.

Har precis målat naglarna rosa och lyssnar om och om igen på Ushers nya OMG feat. Will.i.am. Jag gillar musiken i bakgrunden som tusan. Diggar med i rhythmen med huvudet fram och tillbaka. Ser säkert urfånig ut. Men det går ju inte att sitta still.

__________________________________________________________________________________

Idag när jag var och handlade fick jag en uppenbarelse. I mitt traskande runt grönsakshyllorna och juicekylen insåg jag att jag har kommit till ett nytt stadie i livet. Hela mitt liv, fram till för 2 månader sen, har jag blivit servad med god mat av en mor som inte ens tycker att matlagning är något att hänga i granen. Jag har fått smaka åtskilliga smaskiga rätter gjorda av min far. Blivit bjuden på x antal middagar hos mor- och farföräldrar med efterrätt och kakor. Jag har, fram till jag fyllde kanske 17, egentligen aldrig lagt pengar på mat mer än godis, fika och eventuella luncher på caféer.

Jag har med andra ord haft det ganska bra när det handlar om mat. Kanske inget jätteovanligt i ett land som Sverige. Men heller ingenting som man ska ta för givet eller strunta i att ägna en tanke åt ibland. När jag bodde i Norge hade jag med mig ett basskafferi som mamma självfallet betalat. Detta basskafferi fylldes på tre gånger under tre månader. Något som resulterade i att jag hade med mig mat hem. När jag flyttade till Stockholm för två månader sedan gjorde mamma samma sak. Hon insisterade, och trots att jag egentligen inte tyckte att hon behövde kunde jag självklart inte låta bli att känna ganska stor glädje och lättnad att jag slapp pröjsa för allt, första gången iaf.

Sen dess har jag inte besök ICA alltför många gånger. En anledning är att det ligger nära, men tillräckligt långt bort för att man ska bli svintrött i armar och rygg efter en promenad hem med två fulla matkassar. En annan anledning är att jag inte riktigt vet vad jag ska köpa med mig hem eftersom jag inte fullt kommit på hur jag ska lägga upp mina måltider. Jag vet liksom inte vad jag ska laga för att få det att räcka till tillräckligt många matlådor, att det ska bli gott OCH att maten ska innehålla massa näringsämnen. Men, den största anledningen är ju förstås att det svider till så förbannat i plånboken av att handla all denna mat. Jag har alltid på något sätt haft svårt för att byta pengar mot mat. Åtminstone när jag äter på stan. Nog för att det ofta är väldigt gott. Men på något vis känns det ju som att man lika gärna kan åka hem och laga det själv, gratis. För ja, hemma i Kvickan var det ju alltid gratis. Nu när JAG själv ska spendera dyrbara slantar på det är det ju inte alls lika kul.

Men, nu har jag ju då som sagt klivit ett steg längre. Jag har alltså kommit till det där stadiet då jag inser att det faktiskt är värt att lägga en del pengar på mat. Jag kommer inte bli den där som köper Eldorados CornFlakes och Euroshoper-glass. Visst finns det undantag, men ska det va så ska det va. Då är det inte värt att snåla på guldpengarna. Mat är ju bland det bästa som finns och ska jag överleva och må bra tänker jag också köpa en lite dyrare lax eller fyra olika sorters frukt varje vecka. Jag tänker alltså inte dra ner på kvaliteten eller livsglädjen bara för att jag tror att de där extra hundralapparna skulle ge mer valuta för någonting annat som jag inte ens behöver.

Där fick du en krönika mamma. Var stolt över din dotter som skaffat sig vuxenpoäng såhär en onsdag i maj.