Kebabpizza och cola

Jag vet inte vad andra städer har för specialiteter när det gäller snabbmat. Kebab är väl förmodligen något som äts runt om i hela Sverige. Då ofta kl 3 på natten när krogen stängts och alla hungrar efter fet föda att trycka i sig efter en blöt natt. I Kalmar dock tycker man tydligen mer om något som kallas Gyros. Föll mig inte helt i smaken när jag vet vad man kan äta istället. I Alingsås häller man någon typ av Rhoad Island-sås över kebaben. Nej, ska man ha kebab ska man köpa den i Eskilstuna. Här finns det ju till och med en kebab-fabrik.

Även här i Kvicksund kan man köpa smaskig kebab på den fula gula grillen. Detta gjorde min bror och jag för någon timma sedan och det var lika gott som alltid. Ett stort glas cola till det och mer fredagkväll än så kan det ju liksom nästan inte bli.

TWENTY YEARS AND FROM NOW ON

Tjugo år fyllda och jag känner mig faktiskt lite äldre när jag känner efter. Solen sken hela dagen fram till kvällen då det kom några småskurar, men det stoppade oss inte från att sitta ute och äta. Känns som jag haft likartade födelsedagar tre år i rad nu. Detta år skiljer sig däremot från de tidigare två, eftersom jag inte jobbade igår. Fick å andra sidan spendera dagen mestadels själv, men det är ju en annan femma. På kvällen åt vi i vilket fall gott och några av mina närmaste vänner kom över på tårtkalas. Mycket gutt, mycket gutt.

(Måste bara flika in att jag åkte till Systemet idag för att för första gången själv inhandla en flaska vin. Besöket tog inte mer än 3 minuter och kvinnan i kassan log brett när jag lämnade fram min legitimation. När jag traskade ut med min lila påse i regnet kände jag mig så grymt vyxen. När jag därefter öppnade bilen med ett klick och körde ut från parkeringen höjdes vuxenfaktorn till högre skyar. Detta låter ju jävligt töntigt, men jag får såna konstiga ryck när jag gör något vuxet. När jag FÅR göra något vuxet.)

Om gårdagen var toppen var denna dag en ren deprission, om man hänvisar till vädret vill säga. Spöregn hela dagen lång, men vid närmare efter tanke är det ju rätt mysigt efter en lång och varm period. Mötte upp Emelie i stan för en lunch, och sitte inne på café och snacka massa skit är egentligen bästa aktiviteten dessa blöta dagar. Denna gång hade jag däremot gärna kunnat skippa luftfuktigheten som var nära de Singaporianska klimatet.

Fick fina rosor och paket av nära och kära.

HORISONTEN ÄR NÅGON ANNANS KONSTRUKTION

Sitter i min säng (jag har för övrigt två sängar nuförtiden, men denna är min riktiga sedan barnsben) och lyssnar på min nya favoritlåt. Jens spelade den på högsta volym i bilen nere i Kalmar och introt är ju helt magnifikt. Nästan så man blir lite besviken när man hör resten av låten, men bara nästan. An honest mistake heter den i vilket fall, med The Bravery.

Spenderade några timmar på klipporna med Tove och Sara. Då kändes det som sommar igen. Trots att jag oftast bara är där en eller två gånger varje sommar hör det liksom till. Det är något som fattas annars. Tar samma bilder varje gång också. Ingen variation här inte. Hur som helst var det kul att träffa tjejerna igen. Imorrn får jag träffa en större skala Kvicksundare. Och om 36 minuter slår klockan 24 vilket betyder att jag inte längre är tonåring.

God natt

Jeg flakker rundt

Förmodligen var det här i princip enda dagen denna vecka då solen tittar fram en längre tid. Lade mig ute och solade en stund efter jag kommit hem från stan, men det fanns något i huvudet som gjorde att jag inte kunde ligga still. Nämligen det faktum att det redan hunnit bli slutet på juli och sommaren börjar lida mot sitt slut. Kanske inte riktigt, riktigt än, men vi har åtminstone kommit längre än halvvägs. Kanske är fånig som redan börjat tänka såhär, men det är så läskigt hur snabbt tiden går hela tiden, och framför allt, att den går snabbare för varje år. Märker jag av detta redan nu, hur kommer det då vara om tjugo, trettio år?

Där återkommer vi till det här med att leva i nuet. Lär man sig göra det till lagom grad kanske det inte känns som att tiden går lika fort. Det verkar liksom rimligt på något vis. Varför det känns som att sommaren snart är över redan beror nog mycket på att jag knappt träffat min allra närmaste vänner någonting. Det hoppas jag däremot kunna göra lite mer de kommande veckorna, vilket kommer göra sommaren ganska så komplett. Och nu är jag bara ännu mer fåning och krävande, men allra, allra mest fulländad skulle nog sommaren vara om jag hade en resa till en ö i Grekland inbokad i början på september. Frågan är bara vem som kan tänkas vilja följa med.

Roadtrip, last stop

Det verkar alltid vara dåligt väder de veckorna jag har semester på sommaren. Första halvan av juli var stekhet, nästan outhärdlig på jobbet och nu vips är det spöregn och höst. Det är allt lite orättvist.

I skrivande stund sitter jag vid matbordet i lägenheten i Stockholm. Anlände hit i lördags eftermiddag efter en vecka i Kalmar och Göteborg. Har haft det toppen och hunnit med massor. Älskar verkligen Kalmar, det måste vara en av Sveriges mysigaste städer. Göteborg har vi redan gått igenom, men oturligt nog vaknade jag med halsont i torsdags och kände mig totalt slutkörd. Detta resulterade i att jag blev soffliggandes halva torsdagen och hela fredagen. Surt, men vad gör man. Helgens bravader (syrrans inflyttningsfest, som för övrigt var riktigt kul) har ju inte precis bidragit till en förfriskning, men jag orkar åtminstone göra annat än bara ligga ner och titta på film.

Om några timmar går tåget mot Västerås där mamma hämtar upp mig. Sen åker vi hem till Kvicksund. Älskade Kvicksund. Någon vidare sommarvärme kommer det väl inte bli, men bara jag får komma dit gör mycket. Det har inte riktigt känts som en fulländad sommar hittills eftersom jag knappt varit där alls. Och sen är det ju en ganska stor dag på onsdag också, om jag får säga det själv. En viss Caroline fyller 20 år. Glöm för all del inte att gratta mig då, vad ni än gör!

Hard working woman

Ja, men sådär. Då har man avverkat 11,5 timmar av 13 på jobbet för denna dag. Min kollega, den enda som är i stan och inte har semester, åkte på någon typ av magsjuka vilket resluterade i att jag fick ställa upp och jobba hans pass också. Så, jag har alltså befunnit mig på jobbet sedan 7.15 imorse och har knappt en och en halv timma kvar innan jag kan gå hem för dagen. Jag kanske inte ska klaga, men jag har nog aldrig jobbat såhär länge utan ordentlig rast. Trots att jag inte har ett jättefysiskt krävande jobb är jag totalt slut redan nu. Måste vara värmen som bidrar också.

I vilket fall fick jag mig ett gott skratt när dörren öppnades och plötsligt 30 ryska turister kom in i butiken. Poff sa det bara och så var dem där. Efter dem kommer två av vakterna som går runt i varuhuset, lite som på beställning. ALLA dessa personer skulle köpa sig varsin biljett till bussen och tunnelbanan. Jag börjar, så fort jag kan, trycka ut två biljetter åt gången (eftersom de verkade komma fram parvis till kassan) och efter kanske 3 eller 4 par kommer någon, som verkade vara den enda i sällskapet som kunde engelska, fram och frågar om man kan köpa något med fler biljetter på samma lapp. Svar ja. Det kan man ju, men jag var för trött för att ens orka förklara det innan till dem som inte förstod vad jag sa. Ooops!, får jag som svar. Därefter var det bara att mjölka fram ett tiotal remsor istället. Fort som fan gick det. Kunde inte låta bli att skratta högt när de gick. Kändes som ett gäng dagisungar som stod bakom sin fröken och langade upp hundralappar.

Grädden på moset var gubben som ställde sig vid kassan och gör en pussmun till mig. ÄCKEL! Här är tacken för att man jobbar över.

GENOM ELD

Ljumma sommarkvällar är nog det allra bästa. Efter en varm och klibbig dag när man duschat, ätit god mat och bara är. Efter Allsång traskade jag bort (tar max 1 minut) till klipporna längs vattnet, satte mig ner med min blå sommarklänning och vita tygskor och bara va. Samtidigt som Oskar Linnros spelade i öronen. Genom Eld. Kanske årets bästa låt. En låt som gör mig motiverad och glad. Ger mig hopp, längtan och drömmar.

Det var så skönt att bara sitta där. Trots att jag var ensam och jag egentligen inte tycker om att vara det alltför ofta. På grusvägen bredvid sprang människor förbi med joggingskor. Tio, tjugo målinriktade individer. Det inspirerar att se att så många är ute och rör på sig. Det fick mig att längta ut själv i spåret, fastän jag hatar att springa.

Det är vid sådana stunder, i min ensamhet med musik som väcker minnen, som jag på något sätt har mycket lättare att njuta. När man har tid att tänka på livet och komma underfund med hur viktigt det är att ta vara på det. Det är synd att jag inte lyckats göra det så ofta som jag vill, men jag jobbar på det.

Glädjedödaren (Posten) på Spotify förstörde nyss mina tankar mitt i en Hellström-låt. Det är nu man nästan ångrar att man inte skaffade det där förbenade Premium.

ÅRETS VARMASTE DAG

Ärligt talat. Antingen är det fel på mig eller så är det bara så jäklarns äckligt varmt idag. För det första höll jag på att avlida långsamt på jobbet idag. 7 timmar på kanske 100 kvadrat utan välfungerande AC. Inte kunde de göra något åt det heller, för det skulle inte bli någon skillnad tydligen. Det var heller inte precis uppfriskande att lyfta tunga varor fram och tillbaka. Piggelinen jag, i princip tryckte i mig, kylde bara ner kroppen för någon minut. När jag väl lämnar jobbet är det ju, inte konstigt nog, dubbelt så varmt ute. Kommer hem och lägenheten är minst lika stekhet. Hinner alltså inte precis bli nerkyld och sval tills jag ska gå ut igen för att åka till Söder och träffa Mange. Blö. Det kan inte vara normalt att bli så här varm. Åtminstone är jag då inte van vid det, för det här är tamejtusan rekord på många år vad gäller svensk sommar. Meeeen.. vi skulle ju inte klaga, eller hur var det?

I vilket fall hade jag det, minus värmeslag, grymt trevligt med Mange. Efter en god fika visade han mig Skinnaviksberget (hette det så?) som de är på i Sthlm Boogie bland annat. Mäktig utsikt, och eftersom att jag aldrig varit där förut kändes det ju nästan som att jag var statist i filmen. Sen tog vi en promenad längs berget vid vattnet och avslutade med en öl på Mosebacken. Härligt sommarställe! Nu: DUSCH!

WHEN YOU GOT NOTHING TO SAY

Kvällspromenad genom Hammarby Sjöstad är den nya favoriten. Jag tänkte ta mig en liten tur ikväll med men kroppen sa liksom ifrån. Eller den sa ingenting, för den orkar ingenting. Satte på fyran och Lotta på Liseberg och soffan lockade mer. Jag är helt slut verkligen. Så jag tror att jag unnar mig lite soffhäng ikväll med svenska allsånger. Går jag och lägger mig senare än 22 nitar jag mig själv i ansiktet.

IN I PLUGGNÄSTET IGEN

Termometern på väggen visade dryga 30 grader innan jag gick ut och satte mig på balkongen för att spisa lite lax och dill-creme fraiche. Jag tänkte ju koka de sista färskpotatisarna, men innan jag hann fråga mamma exakt hur jag skulle gå till väga (ja, minsann, koka potatis är inget jag gör varje dag) såg jag att mer än hälften var mögliga. Kul. Därför fick det istället bli gnocchi (läs snäckmakaroner och de allra godaste näst efter fjärilar). Rörde ihop en liten sås till och så vips fick jag mig en fräsch sommarmiddag (dock i snålaste laget då jag bara hade en laxfilé som jag delade på för att få matlåda imorrn).

Nåväl, det var egentligen inte det jag ville tala om. Även om det är jätteintressant att jag sitter ute och äter lax på balkongen i 30 graders värme kl 6 en vanlig måndagskväll i juli. Det relevanta i detta inlägg kommer här.

V. 35 börjar jag skolan. Eller ne, jag börjar på högskolan. På distans. Jag blev antagen på alla tre kurser jag sökte i april. Även fast de kanske inte är världens bästa kurser på världens bästa skolor ser jag väldigt mycket fram emot det här. Det är trots allt tre kurser som omfattar tre ämnen som jag är väldigt intresserad av. Sen får det bära eller brista vad gäller undervisningsform (kanske inte fullt lika top notch att läsa på distans, vad vet jag). In i pluggatmosfären tänkte jag iaf ta mig, så jag kan få en liten kickstart inför utbildningen jag ska söka till nästa höst. Så nu hoppas jag på er tre, och mig själv för det första, så det inte slutar med att jag hoppar av eller något annat dumt. Nästkommande veckor ska jag alltså skaffa mig lite extra motivation och ge mig själv en spark i baken. Och så ja, söka studiemedel och köpa litteratur för alldeles för mycket pengar

Tropisk hetta

Helgen svischade förbi, som vanligt. Gröna Lund var varmt som få och jag lyckade ju självklart låta mig åka de saker som jag egentligen vet att jag inte mår så bra av. Till slut sa det stopp och bakfyllekänslan kom krypandes. Innan dess hann jag iaf åka de allra roligaste, Fritt Fall och Vilda Musen. Snacka om rus i magen. Men jag vet inte riktigt om det där med Tivoli är min grej. Visst, det är kul att gå runt där bland folk med massa vänner, skratta, prata och bara ha allmänt roligt. Men å andra sidan åker jag bara lite mer än hälften och en dag som i lördags får jag panik innan jag ens klivit innanför entrén. Äckligt mycket folk på samma ställe och värmeböljan är ett rent faktum som sprider sig ut i fingerspetsarna flera gånger om. Men nu ska vi inte vara såna. Kul hade vi och jag kommer garanterat vilja gå dit nästa år igen.

Resten av helgen bestod av god mat, fotboll (Underbart att Spanien vann), sol, bad, lite lite jobb och promenad. Perfekt.

Startade igång veckan med ett jobbpass och sa hej då till mina syskon som just nu är på väg ner till Göteborg med pappa. De kommande fyra dagarna innehåller inte bara jobb, utan ska fyllas ut med lite roligheter också. Har äääääntligen fått mina kort så nu har jag koll igen på mina pengar och slipper låna av syrran. En plånbok måste inhandlas dock, vilket blir nästa mission. Nu måste jag strukturera upp veckan här så jag med gott samvete, och utan stress, kan ta semester på fredag eftermiddag. På lördag startar jag en kort liten roadtrip och tåget går, med första destination, till Kalmar och grabbarna grus.

God morgon, god morgon

Kl är 8.58, det är lördag och jag är vaken. Syrran är iväg på promenad och i rummet intill ligger två pojkar och sover (eller kanske inte, hörde nyss steg därifrån). Brorsan och Viktor kom ju hit igår och på kvällen gick vi och såg Eclipse. Inte lika bra som de två första, men absolut inte dålig. Blev lite besviken, för den kändes så förutsägbar på något vis.

Ska strax duka fram en stadig frukost så vi kan hålla oss bra det första timmarna på Gröna Lund. Har inte varit där på kanske fyra år minst så jag kommer väl knappt känna igen mig. Jag kan ju passa på att tacka för det fina vädret som det bjuds på idag. Morgondagen ska, enligt gårdagens prognoser, visa lika fint. Tack och bock! Mot kylen.

Jag vet inte om jag tycker..

..att det är okej om en kund avslutar med: "Tack så mycket, hjärtat. Ha en bra sommar nu!" innan den lämnar butiken.

Min reaktion blev liksom (och nu också för att jag har gått och blivit hes igen och inte riktigt får fram orden som vanligt.) "Trevlig...... helg!".

Jag tycker han tog i lite. Hjärtat?! Och han var liksom dessutom 40+. Nej, inte helt bra allså. Men en annan 40+ tyckte jag hade fint bälte (Ja, jag vet att det är ditt, syrran). Den tackar vi för.

Tree-nostalgi

Jag är lite småsur för att molnen täcker för solen som jag tänkte få lite färg av. Satte på mig en stor skjorta över bikinin och slängde mig i soffan istället för att sitta ute och sura. One Tree Hill går i repris på 5an och jag blev helt otroligt glad när jag upptäckte det. Det väcker så många minnen och känslor. Från gymnasiet och från den första tiden efter Studenten. Strecktittade på alla säsonger och satt och grät mer än vartannat avsnitt. Man känner igen sig så mycket ibland. Det är liksom inte riktigt som OC eller Gossip Girl, som för övrigt är grymma program det med, men inte precis ger samma verklighetskänsla. Kommer aldrig sluta böla när jag tittar på det här. Det kommer liksom alltid vara en liten del i mitt liv, som påminner mig om massa bra och jobbiga saker som var och en bidragit till där jag är idag, trots att det bara är ett sketet TV-program.

Se där

Jaha, här klickar man in sig på layoutdesign och upptäcker att blogger har ändrat inställningarna helt och hållet. Och nu kan man tydligen ändra saker mer manuellt. Men jag menar, äääääntligen. Nu har jag fått till det lite mer i mitten som jag velat. Lite annat som måste fixas bara innan jag känner mig nöjd. Det här är bara en början. Herregud, vad jag hoppas på att få en kurs i webbdesign till hösten. Jag hatar att inte veta hur man gör detta. Sitter ju som ett frågetecken med alla koder och det är ju också anledningen till att jag aldrig får det som jag vill.

Och Spanien leder med 0-1. Trevligt!

Minisemester trots jobb

Jobbet är igång igen, och det känns som att man knappt varit borta. Syrran har vart med mig två dagar nu för att lära sig lite, eftersom att hon ska rycka in några dagar när vissa går på semester. Bland annat jag, som faktiskt bara har 8 dagar kvar till min andra semester. Inte dåligt. Tiden går så fruktansvärt fort. 

Jag har visserligen lite semester varje dag nästan, bara för att jobbtiderna är lite kortare än 9 timmar. Idag hann vi t.ex. med både en jobbig promenad upp-och-nerför Hammarbybacken 1,5 gång och solning på en brygga (där vi för övrigt låg bredvid en norrlänning som tydligen inte sett mycket i Umeå eftersom hon tyckte att denna plats var lika bra som utomlands) som ligger en minut från där vi bor. I söndags tog vi en lång promenad genom Hammarbysjöstad och upptäckte ett grymt mysigt litet ställe vid en liten vik som tydligen heter Göteborg. Dit tänkte vi gå imorrn och ta en öl med syrrans kompis efter jobbet. Det gäller att kombinera nytta med nöje, trots att man inte är ledig hela dagar. Vilket också går alldeles utmärkt egentligen. Men man gnäller ändå, så fort solen tittar fram och man inte har möjlighet att ta vara på ALLA soltimmar.

På fredag kommer, enligt planerna, lillbrorsan och hans kompis hit. På schemat står bio, Gröna Lund, solning, god mat och säkerligen annat smått och gott. Två tjejer på 20+ och två heta tonårskillar. Kan ju inte bli annat än grymt! Nu ska jag heja fram Spanien till final. Det vore hemskt om Tyskland vinner.

Barcelona

Barcelona var helt otroligt. Blev lite förälskad i staden tror jag. Hann med en hel del under 5 hela dagar och vi alla tre var helt slut efter vi landat på svensk mark igen. Vi tror att vi gick runt 1 mil per dag. Åtminstone kändes det så i fötterna. Mina ser fortfarande ut som sju svåra år. Lyckades, konstigt nog, bränna dem när jag hade sandaler på mig och sedan när vi låg på stranden, vilket resulterade i att jag fick ett par fina ränder på båda. Förutom att shoppa, sola, bada, äta god tapas och annan mat, dricka gott, se otroliga byggnader och kolla fotboll hann jag även med att förlora min älskade plånbok, tappa bort min familj i Gamla Stan utan mobil på mig, ramla i en trappa i en butik och svettas ihjäl ett par gånger under våra sightseeingturer. Men ack så trevligt det var att få komma iväg. Barcelona är garanterat en stad jag kommer åka tillbaka till. Jag funderar till och med på att åka dit en månad och plugga spanska, bara för att liksom. Då kan jag sitta på Luz de Gas i hamnen varje dag.