25 april

Det är alltid lika trevligt att vakna och mötas av blå himmel och sol när man tittar ut genom fönstret. Nu har jag precis ätit min vanliga frukost och tar en liten paus innan jag ska ta en dusch och göra mig iordning för en dag på stan. Tittar nöjt på väderleken som visar 13 grader och sol idag.

SUNSHINE

Kikade in en kortis på väderkanalen, bara för att se om det kanske kommer vara fint på söndag när Sara gästar storstaden och vi ska mysa runt på stan, fika och se The Last Bounce. 14 grader och sol står det. HA! Please, please låt det bli så. Tack!

23 april

På väg hem (alla 500 meter) från jobbet kände jag doften av grillat kött. Det var rena rama paradiskänslan. Tänk er årets första grillade köttbit, sötpotatis, sparris och en god sås. Det finns inte mycket som slår det i matväg. Jag blev helt till mig av extas. Som om inte det vore nog var det ljust ute också, kl 20.10 på kvällen. Inte en helt fel avslutning på kvällen. Tio meter fram, däremot, flög en fluga rakt in i mitt högra öga och förstörde stämningen på en millisekund. Så kan det gå.

Syster min efterlyste bild på de amerikanska pannkakorna jag gjorde häromdagen (vilka förmodligen skulle smakat bättre med en släng nutella). Här är dem.

Läs inte

Det finns mycket som stör mig just nu. Framför allt är det vädret. Det är liksom inte okej att behöva ta fram höstkängorna igen och frysa arslet av sig för att det bara är TVÅ grader och REGN den TJUGOANDRA april. Visst, det är oförutsägbart väder denna månad, men gränser finns, och dem är övertrampade för länge sedan. Resten tar vi inte upp för det hör inte hit.

Jo, en sak förresten. Det där när man drömmer en dröm som heeemskt gärna skulle få hända i verkligheten. När man blir så glad för det är så oväntat, men ändå inte helt omöjligt. Det är känslan när man vaknar och inser att det bara är en dröm och något som absolut inte kommer ske, för man är ju så otroligt dum att ens tro det i just själva drömmen. Sen, bara för att inte bli alltför sur, tänker man att man kanske ändå inte riktigt ville att det skulle hända. Men så kanske man bara för att inte bli för patetisk. Och då är det redan kört.

En sak till. Simon och Thomas kan ju inte inreda. De spårar ju ur totalt varje gång. Jag skulle, ärligt talat, göra allting mycket bättre.

En sista.. Jättesöta kunder och jättetrevliga kunder = glad tjej.

Snö och amerikanska pannkakor

Ja men självklart snöar det, igen. Vad är det nu? Jo just, 21 april. Förstår inte riktigt logiken där. Men vad ska man göra? Hålla sig inne tycker iaf jag är ett ganska bra alternativ. Det ska jag göra det närmaste halvdygnet. Ska strax ägna lite tid i köket och göra amerikanska pannkakor. Gjorde vanliga i måndags men blev så sjuk sugen på den lite fluffigare, tjockare varianten. Eftersom äggen och mjölken måste användas upp innan bäst-före-datumet är det ju lika bra att köra på då. (Det är läskigt hur mycket man köper saker som man glömmer bort och sedan hittar mögliga i kylen. Skandal!)

I Singapore kunde man köpa äckligt goda våfflor med valfritt tillbehör vid Campus NUS. Jag fick prova med nutella och jag ångrar än idag att jag delade med syrran och inte köpte en egen. Nästa gång vi skulle dit var det stängt. Då sa vi att vi skulle försöka återuppliva minnet lite och göra våfflor med nutella på Våffeldagen istället. Inte fasen gjorde vi det! (Vi befann oss inte ens i samma stad den 25 mars.) Tänkte därför vara väldigt lyxig och onyttig och köpa med mig Nutella när jag sprang runt på Konsum tidigare idag. Men alltså 28 spänn för en burk sved till lite väl. Hade jag köpt den hade jag ju bara gått och ätit ur den med sked när jag tyckt synd om mig själv. Det hade ju bara känts tragiskt. Istället ska jag skära upp en banan och hälla över honung. Mmm, det vattnas i munnen på mig. Men vad bra, då vet ni alltså vad jag ska göra den kommande timmen. Fint!

Sickness

Ibland är man sjuk ett par dagar. Andra gånger är man sjuk en hel vecka, vissa tider är man sjuk i tre veckor. Börjar förhoppningsvis friskna till från min förkylning. Kom hem till Kvicksund i onsdags, vilket har behövts, och bara legat i soffan/sängen och blivit servad av mamma med god mat och kurer. Nu bär det däremot iväg tillbaka till Stockholm om några timmar. Någon gång måste man börja leva igen.

Olivia Palermo

Har aldrig varit något fan av Olivia från The City. Det är ganska svårt med tanke på hennes fruktansvärda attityd och besserwisserhet. Nu råkade jag stöta på några bilder. Behöver nog inte säga mer än att jag har ytterligare tre anledningar (håret, kläderna, pojkvännen) till att inte tycka om den här damen. Screw her alltså!

Bild från mtv.com

Please, can you bring me some summer

Åhåå. Jag får rysningar. Det är 10 grader och sol ute. Satt en kortis på balkongen och svepte in värmen. Svettades nästan med tjocktröja på mig. Jag måste ärligt säga att det finns ingenting som gör mig så glad som sommaren. Svensk sommar. Jag skulle faktiskt klara mig helt utan vinter. Det finns egentligen inte någonting positivt med den förutom Julafton. Därmed tycker jag att vi raderar ut november, januari, februari och mars ur kalendern och lägger till 30 dagar i maj-aug. Låter väl som en bra idé. Nu ska jag njuta av solen igen.

April

Hoffmaestro på Harrys i fredags var galet. Har aldrig varit med om ett så härjigt dansgolv/publik. Sara tog sig genom klungan och hamnade visst längst fram. Vi andra fick panik och trivdes bättre lite bakom. Svetten rann på de flesta tror jag, för att inte tala om killarna själva. Bra var dem iaf. Riktigt jävla bra. Synd bara att man inte var på topp energimässigt. Synd också att man råkade sjunga med i en låt och därefter blev hes och TAPPADE rösten. För jajamensan, jag har tappat rösten och kan inte prata, alls. Får inte fram ett ord. Eller, när jag väl får det låter jag antingen som en pipig mus eller som en 14-årig kille i målbrottet. Jag håller mina små tummar att den är någorlunda tillbaka imorrn kl 14. Annars vet jag faktiskt inte vem som ska jobba åt mig. Kan ju också tala om att Sara och jag fick Hoffes autograf på armen. Lagom nöjda vi var. Sara var nästan så nöjd så det blev löjligt. Den kommer dock försvinna snart. Men vi har bildbevis. Det är huvudsaken.

Har ju fått träffa Jens i helgen också. Äääntligen bokade han ett flyg och kom upp. Sara och jag tog tåget tillbaka igår och strosade runt lite på stan med Jens och Gustav. Slöt upp igen till kvällen för en utgång. Hamnade oturligt(?) nog på Laroy pga sinnessjuka köer på andra ställen. Går nog inte dit fler gånger. Man pallar liksom inte med allt juckande på dansgolvet från andra människor. Jag menar man dansade inte, man veva lite på armarna och svängde lite med höften och plötsligt befann man sig på andra sidan rummet. Här snackar vi trångt. Tur att sällskapet var det bästa! Måste ske en repris snart, fast en längre sådan och minus Laroy.

Nu har Jens snart åkt hem. Sara är i Eskilstuna och jag ligger i sängen med datorn i knät. Kommer inte lyfta ett finger resten av dagen. Kommer inte säga ett ord heller, för nej just ja, det kan jag ju inte. Solen skiner iaf. Det gillar vi.

Vardagsproblem

Okej. Nu är det såhär. Jag har ca tio saker att göra innan jag ska gå och lägga mig. Läggdags ikväll är senast 11 eftersom att jag börjar halv 8 imorrn. Ska hinna packa, duscha, föna håret, äta, titta på Lyxfällan (vilket är ett måste eftersom det verkar vara väldigt bra ikväll, fan nu börjar det), vika tvätt, städa osv osv. Allt pga jag åker till Etuna imorrn för att kolla Hoffmaestro på Harrys, kommer tillbaka på lördag runt lunch och ska möta upp Jens och Gustav på stan och SEN hem med en Sara till sällskap. Huuu! Dags att styra upp. Tur att 3an har tre pauser i varje entimmes-program. Förstår inte ens nu varför jag ägnade 3 minuter åt att skriva det här. Byebye

Whyred

Det här med exklusiva märken där prislappen på en tröja ligger på minst 600 kr har väl aldrig riktigt varit så aktuellt, fram tills nu. Jag menar man måste ju få lyxa till det ibland, när man faktiskt förtjänar det. Gick runt lite i affärer idag och fick med mig lite fint hem (nej, mamma, jag lägger inte alla mina pengar på kläder) och sprang på dessa finingar. Elin Kling har haft dessa ett tag och det är ju för jäkla snygga alltså. Försökte febrilt hitta en prislapp på skorna men det fanns ingen. Kanske för att man inte ska skrämma iväg kunden för att det är så dyra. Tippar på minst 2500. Understryk minst. Hade jag inte haft ett par i liknande modell hade jag nästan övervägt ett köpa dem. 39orna stod ju liksom där och väntade på mig. Nej, nu blir det för mycket drömmar här. Vänta en fem år så kanske du har råd, Carro!

Bilden kommer självfallet från Klingan.

Oh my world

Ingen dålig respons man fick på det där inlägget då. Vem är du, Anonym?

I vilket fall.. är helt slut efter dagens jobb. Satt inte ner en längre stund mer än när jag åt, vilket är ovanligt. Brukar ofta kunna sitta ner och andas lite i kanske 10 min mellan kunderna. Men idag var det andra bullar. Vilket å andra sidan är skoj. Drömde att jag var tillbaka på H&M-lagret igår natt. Det var en mardröm av det värsta slag kan jag säga. Paniken var inte nådig. För att inte tala om lyckan som infann sig när jag vaknade och insåg att drömmen inte var på riktigt. Att gå tillbaka dit nu skulle kännas som ett slag i magen. Jag kan nämligen gladeligen säga att jag trivs på jobbet. Det är nog första gången (nej, andra, Posten var faktiskt rätt kul).

Fick plötsligt ett lyckorus genom hela kroppen. Kanske helt otippat för tillfället, men det har jag mina grymma vänner att tacka för. Dags för kvällens rutiner. Nu är det bara en och en halv dags jobb innan vi kör igång helgen.

Blogg?

Jag har fått det svart på vitt. Min blogg är helt officiellt tråkig. Värdelös. Onödig. Kändes uppriktigt av min egna familj att påpeka detta. Inte för att jag inte tycker detta själv, men det är ju när ens allra närmaste talar om en sådan sak som det blir bekräftat på riktigt.

Jag sitter då alltså och funderar på att lägga ner hela skiten. Vad ska den finnas kvar för om inte ens mamma eller syrran ser det minsta lilla roande att läsa dessa tomma ord? Ja, det är ju frågan. Samtidigt hade jag ju tänkt piffa upp bloggen lite nu när jag inte bor hemma. Tänkte (HA, idiot, hur kunde du ens tro nåt sånt) att det, för de som bryr sig om mig, kanske fanns lite intresse av att höra hur jag har det i storstaden. Men, då gäller det ju att ha ett väldigt intressant liv också. Jag kanske inte har fört fram ordentligt huuur pass intressant mitt liv faktiskt blivit. Okej, jag har inte gått och blivit en ny Carolina Gynning, men lite har ju faktiskt ändrats sen sist.

Hur som.. jag har nog, trots att botten är nådd, bestämt mig för att hålla kvar vid bloggen ett tag till. Inte för att jag försöker övertala någon om att detta är intressant läsning. Vid närmare eftertanke börjar jag faktiskt tvivla på vad jag tycker om detta fenomen. Bloggarna! Tycker jag får höra var och varannan dag hur trååååkigt det är när folk skriver om sina tråååkiga dagar, om vad det åt till frukost, vad de tränade på friskis  eller vad de shoppade på stan. Nej, det kanske inte är så himla roligt heller. Men det finns en hårfin gräns där. Så därför tänker jag, för tillfället, skita i att min blogg kanske är tråkig ibland. Din är också kass!

Hur länge jag stannar kvar är oklart. Vad som kommer bjudas på här är också oklart. Hej!

Nyttigt

Det här, gott folk (mest syster som klagar på mina matvanor ibland), är dagens lunch. Har ätit upp alla matlådor som fanns i frysen och inte haft en läglig kväll att göra storkok a la Chili con Carne än. Därför kasta jag ihop nånting som fanns i kylen och skåpen och voila: En äggröra med hårt bröd och keso, toppat med en halv tomat och vatten. Det kan nog inte bli mer nyttigt. Smakar gott gör det också, trots att jag öste på lite för mycket salt på äggröran. En bra kompensation mot helgens alla planerade intag av godis, med andra ord. Jag kan jag med.

Easter

Börjar Skärtorsdagen och 1 april med att (egentligen första äta frukost, dammsuga och tvätta men det hör inte hit) sätta på TV4-Nyheterna och får höra att politikerna vill höja skatten på godis. För att vi svenskar äter mest godis i hela världen/Europa och bara blir bara fetare och fetare. För att det gav sådana positivt effekter när de höjde skatten på tobak så då kan vi ju lika gärna göra samma sak på godis. Pfff?! Vet inte riktigt vad jag tycker om detta va. Sure, vi äter för mycket kladd och socker och vi förstör våra kroppar och vår hälsa. Men jag är trots detta kluven till om ett högra pris skulle förbättra situationen.

Finns mycket att säga om detta, med med vissa undantag känns det väl ändå som att det är vårt eget ansvar huruvida mycket onyttigheter vi stoppar i oss. Handlar det inte mer om en intelligensfråga och motstånd i förhållande till frestelsen. Om inte vissa stoppar i sina ungar så mycket godis hela tiden utan ger dem frukt istället kanske en tredjedel av alla 10-åringar väger 60 kilo. Eller så kan man införa idrott varje dag i skolan. Kanske mer på Hemkunskapen hur jävla onyttigt det faktiskt är om du köper en Daim och en påse Haribo-nappar varje tiorast. Men, vem är jag att döma och gnälla egentligen? Jag är ju inte så fruktansvärt duktig själv på att låta bli snasket. Men tillräckligt klyftig för att veta vad det, i för stora mängder, gör med min kropp.

När man jobbar i butik där nästan hälften av utbudet är någon form av godis ÄR det inte lätt att stå emot frestelsen. Men denna vecka har jag, med ett gott samarbete med hjärnan, inte ätit en endaste lite Dumle. Jag tänkte hålla detta avtal fram tills morgondagen, då jag kommer befinna mig hemma i Kvicksund och ska fira Påsk med min älskade familj. Då kommer jag fullständigt skita i om svenskarna är fetast på jorden. Tyvärr.

Bild: Pappa med min kamera