Torkat djur

Vissa kunder man stöter på är underbart roliga och trevliga. Andra är jobbigt tråkiga eller sura. En del är bara allmänt konstiga och, nästan så jag vill påstå, läskiga. Jag menar lyssna på det här.

En kille ska betala en dricka och säger glatt: "Jag har lite smågrus här" (Han menar alltså att han tänkte betala med lite småmynt, vilket i princip alla butiker uppskattar eftersom växel har stor efterfrågan på dessa ställen.)

Jag blir följaktligen glad för det och betraktar killen när han så fint tömmer hela sitt myntfack genom att vända plånboken upp-och-ner. Bland alla enkronor och 50-öringar kan jag, faktiskt, skymta ett och annat gruskorn. Något jag tycker är lite roligt eftersom han tidigare pratade om just grus, varpå jag säger något i stil med: "Ja, det var ju bokstavligen grus."

Då skrattar killen till och säger: "Naej, det där är torkad råtta!" Som att det vore det absolut självklara man har förvarat bland enkronorna i plånboken. Han förklarar också varför den lilla fyrkantiga biten av en, ja alltså, torkad råtta befann sig där. Men i all förskräckelse hann jag bara höra att han varit på någon slags utställning.

Jag, som HATAR råttor, blir såklart förskräckt och får till en och annan besvärad min. Hinner väl häva ur mig "Usch, vad äckligt. Då måste jag väl springa och tvätta händerna!" (En ganska befogad reaktion skulle jag vilja påstå.)

Killen skrattar då till igen och avslutar med: "Haha, jag har haft den där i flera månader, och jag har klarat mig fint."

WHAT! Vad är det för människor? Råtta? Torkad? I PLÅNBOKEN?! I FLERA månader?!

För er som vill veta gick jag och tvättade händerna, länge, direkt efter killen lämnade butiken.