ADVENT

I fredags åkte adventsljusstakarna- och stjärnorna upp och sen dess har jag bara njutit av att vistas i lägenheten. Har njutit överhuvudtaget av hela helgen som bjudit på massa trevligheter. Indiskt med Henke, Sara och Danne i fredags, shopping och mysig lunch på stan i lördags följt av Linnros spelning på Berns (han var mycket bättre live än jag förväntat mig, så två tummar upp där) och så adventsmys för hela slanten igår med allt vad det innebär. Hade UrbanCones spelning blivit av i fredags och lördagskvällen bjudit på mindre snöstorm och kyla skulle jag nog vilja påstå att helgen var alldeles perfekt.

Varje helg fram till jul kan få vara lika bra. Om två veckor åker jag ner till Göteborg och Jul på Liseberg. Can't wait!

JUST NEED TO ADD

Åh, måste ju bara tillägga att jag tycker att VILA har gått och blivit fantastiska vad gäller kläder. Såg en annons i ELLE och jag blev kär i alla plaggen. Synd bara att de bara hade fått in ett av dem i butik när jag gick dit. Denna klänning skulle gärna få parkera in i min garderob. Troligtvis sitter den däremot inte lika fint på mig som på modellen.

VITT

Trodde aldrig att jag skulle uttrycka mig såhär men jag kan faktiskt inte bestämma mig om jag vill ha vinter eller sommar just nu. Jag vet, det har snöat oavbrutet i två dygn men jag kan inte låta bli att tycka om det, samtidigt som jag svär mig fördärvad på väg till jobbet. Och på söndag går vi ju officiellt in en lång period av mys och julförberedelser. På tal om det ska jag alldeles snart när pappa kommer hem med bilen åka och tömma månades budget på ICA-kortet (ja, hela kommer nog nästan ryka är jag rädd för) på en hel massa ingredienser till vårt första advents-mys på söndag. (Kul att göra det samma dag som lönen kommer.) Glöggmingel tror jag min syster kallade det. Jag kommer gå upp 3 kg redan innan december har börjat.

WALKING IN A WINTER WONDERLAND

Vaknade av att någon skottade utanför fönstret. Insåg då att det fallit snö under natten och när jag sedan steg upp och tittade ut genom fönstret möttes jag också riktigt av ett vitt landskap. Inte överdrivet och inte jättevackert, men det var snö och det känns som att idag har den börjat på riktigt. Kollar man på kommande väderlekar visar de minusgrader och snö tio dagar fram. So, welcome winter. Hope you not stay too long this time.

Lugna och svängiga versioner av alla kända jullåtar strömmar ur högtalarna och jag försöker skriver ner en liten lista över saker som ska ske under december och fram till jul. Gillar att ha det framför mig så jag kan organisera allt bättre. Nu väntar bara ett jobbschema och sen är det bara att planera.

Lyckligtvis känner jag mig bättre idag, men jag vet inte om jag vill ta mig ut i kaoset av snö och plogbilar. Till jobbet ska jag åtminstone. Tre dagars transportsträcka fram till helgen. Helgen med stort H tror jag bestämt, för här väntar en hel del roligheter. Tre dagar i rad. Måtte jag hålla mig frisk hela tiden!

GET UP

Har befunnit mig i horisontellt läge mer än ett halvt dygn nu. Börjar nästan få liggsår, men det tog mig en bra stund att kliva upp och göra lunch. Nu har jag iaf matlådor till fyra tillfällen framöver.

Jag har ju längtat efter att få bara ligga ner och inte göra ett skit. Men då ingick ingen förkylning eller låg energi utan då var godis, bra filmer och lagom energi inräknade. Nu får jag ligga ner och inte göra ett skit, men med fel förutsättningar. Jag har inte tid just nu. Jag har inte råd heller skulle man kunna säga. Har redan pratat jobb med en kollega fyra gånger idag liksom. Å andra sidan är det ett perfekt göra-ingenting-väder ute. Det nästintill framkallar depression bara av att tänka på att gå utanför dörren och möta det fasansfulla snöslaskkaoset.

Jag undrar varför samma känsla alltid dyker upp när man blir sjuk och tappar all förmåga att utföra vardagliga saker. Jag får panik efter en dag och tror att jag aldrig ska bli frisk igen. Ser inget ljus någonstans. Det är då man förstår hur förbannat glad man ska vara för att man har varit frisk de allra flesta dagar av sitt liv. Ja, hittills iaf. Måste bli bättre på att uppskatta det lite mer framöver. Jag är inte ens jättesjuk nu heller, men känslan finns där ändå.

Nu ska jag vänta på att klockan blir 17.00 och Blondinbella ska vara med i Förkväll. Ja, jag gillar henne numera. Punkt.

WEEKEND

Det är helt sinnessjukt vad fort helgerna går när man jobbar en av dagarna. Å andra sidan trodde jag hela gårdagen att det var söndag, men det är det ju idag. Har haft en bra och lugn helg. Skulle det inte vara för att jag vaknade med ruskigt förbannat ont i halsen imorse och vädret visat sig från sin sämsta sida hade den nog varit toppen. Har ju hunnit med två biobesök och ett kamerköp denna vecka också. Såg The Social Network igår med syrran på Sergel. För det första har jag aldrig varit på bio där så det var en trevlig upplevelse och så var ju filmen fantastisk. Riktigt intressant. Och så kameran, ja, den verkar också vara fantastiskt. Så nu kan jag äntligen fota när jag vill. Den stora kameran blir så tung i väskan många gånger.

Jag hade ju tänkt att rulla köttbullar idag för första gången i mitt liv. Blev så grymt sugen på det i veckan så jag tänkte att det är väl bara att ställa sig och fixa egna. Men nu får vi se hur långt min energi går idag. Den kanske inte kommer att räcka till mer än en dusch. Jag tänker INTE bli sjuk. Eller jag får snarare inte bli sjuk till nästa helg åtminstone. Det vore katastrof.

HARRY POTTER OCH DÖDSRELIKERNA

Premiär var det ja. Ett biobesök lite ovanligare än andra väntade oss tydligen. Vi bjöds först på lite Röda mattan-vibbar av rekvisitan från gårkvällens Galapremiär. Vi undvek omänskligt långa köer till popcornen på Rigoletto genom att gå till Saga istället där det inte ens existerade någon kö. Vi satte oss i en tom soffa innanför någon slags guldfärgad inhägnad och lät resten av folket sitta kvar på golvet och måla varandra med trolldomssymboler i ansiktet. Vi hade snörvliga och klagande människor sittandes tll vänster och springande ungar till höger. Vi hörde först inte ljudet eftersom att volymen var ovanligt låg. Vi blev dock chockade av att en man senare skriker "HÖJ VOLYMEN" varpå någon i filmrummet också höjer volymen. Men.. mest udda av allt var nog hejarklacken som satt i mitten av biosalongen. I början, i mitten och i slutet klappade det händer och woooow:ade sig hesa. Jag blev nästan, men bara nästan, irriterad. Det känns bara fel. Speciellt när ingen av dem i filmen ens är i närheten av att höra applåderna.

Men för att komma till själva filmen. Självfallet var den bra, och det bjöds även denna gång på många sköna kommentarer. Jag är dock mer imponerad av film nr 6. Men jag känner på mig att den andra delen av nr 7 blir en riktig megahit! (Sen vill jag bara tillägga att Emma Watson är grymt fin.)

ÄNTLIGEN PREMIÄR

Ingen är gladare än jag just nu. Halva veckan har gått och jag har fått gå hem efter en slitsam dag på jobbet.  Sitter och äter lite och laddar inför kvällens stora happening. Jag och en kompis ska nämligen gå på premiären av den sjunde Harry Potter-filmen. Förstår ni vilken lycka? Jag har väntat så länge på det här så jag nästan spricker av glädje nu när det äntligen är dags. Syrran kallade mig och min biovän för nördar igår när jag slängde ur mig ett tjut av entusiasm. Och med all rätt. Men det står jag för. Lite godis, popcorn och cola på det och så är min kväll räddad. Skulle ju var typiskt om biljetterna inte går att hämta ut nu bara för att jag sitter här som nåt freak och tror att den bästa kvällen, topp 10 i mitt liv, väntar.

Nej, mot stan och vita duken.

PICK UP THE DAMN PHONE

Jag har en tendens att få en aning krupp på människor som inte svarar i telefon. Speciellt de gånger man stämt träff och behöver veta var och när man ska träffas och om det faktiskt blir av. Då är irritationen befogad till hundra, om inte hundratio procent. Jag har förstått nu att min så kallade fikadejt med Gustav "jag svarar aldrig i telefon" Dixelius inte blir av idag. Till dig vill jag bara säga: Screw you!

Jag ville faktiskt höra om Sensation White.

MARDRÖMSSCENARIO

Drömde att jag var dömd till fängelse för mord eller något annat katastrofalt i natt. Syrran minns jag definitivt blev dömd för det också lite senare. Gissa om mamma blev galen. Och med all rätt liksom. Det läskigaste var nog nästan att jag hade sådan extrem ångest. Jag var till och med självmordsbenägen. Hade funderingar över hur jag skulle gå tillväga och när det skulle ske. Jag menar hur obehagligt är det inte att känna den känslan och tro att det är verklighet till 100 procent. Nej, fyfan. Jag var riktigt långt nere. Ni kan ju gissa hur lycklig jag blev när jag vaknade imorse och insåg att allt bara var en mardröm. Det var lite som att jag blev pånyttfödd igen och kunde inte låta bli att le ett riktigt stort leende över att jag minsann inte hade någon anledning att ta mitt liv.

Hög på livet igen dukade jag fram en trevlig frukost och såg fram emot att läsa Magasinet och dräggla lite över snygga våningar. Då får jag istället skåda en kvinna som spyr precis utanför fönstret. Fräscht! Humöret fick en helomvändning igen. Men jag kan meddela att jag återhämtade snabbt. Jag menar, jag satt ju i fängelse i natt, det slår ganska mycket.

Har lite dötid nu innan jag ska in till stan igen. Tänkte försöka få upp kroppsvärmen igen som sjönk till ca 10 minus på ett kallt café tidigare idag.

ALL I NEED IS YOU

När vi ändå är inne på resan vi gjorde förra året kan jag lite smidigt glida in på när vi kom hem till Sverige igen strax innan Julafton. Det var svinkallt ute och temperaturskillnaden mellan Skandinavien och Asien var nog minst 55 grader. Fick en för stor vinterjacka att svepa in mig i men på benen satt ett par leggings, ett par shorts och nynköpta converse. Det var kolsvart ute och ett vitt täcke låg täckt över mark och träd. Satt ihopkurad i bilen och plötsligt fick jag höra Higher med Erik Grönwall. Vi hade ju missat finalen och var inte helt med vad gällde vinnare och låt. Ja, de flesta tycker väl att Idol är en kommersiell katastrof och de  vinnarlåtarna känns ganska framkrystade och låter likadant varje år. Men Idol är för mig en ren hösttradition och den här låten fick mig nästan att börja gråta. Jag var äntligen hemma (missförstå mig inte, jag älskade att vara iväg men vid juletider vill man inte ha palmer och flip-flops i för stor omfattning) och möts av den här låten. Det kändes som ett perfekt välkomnande. Den julen visade sig bli en speciell jul också. Med mycket värdefulla minnen.

Jag älskar fortfarande låten. Och nu har årets Idoler gjort en välgörenhetslåt som heter All I Need Is You som de framförde förra fredagen. Det räckte med en halv minut så var jag fast igen. Kombinationen av de olika rösterna och låtens budskap framkallade ju inte bara en utan kanske en hel flod med tårar i ögonvrån. Kan möjligtvis ha en ny favorit alltså och jag känner på mig att den möjligtvis även kan bli en av flera soundtrack för denna vinter.

365 DAYS

Har tagit en välförtjänt sovmorgon. Med andra ord är jag precis nyvaken och sitter med en skål fil och flingor och ett glas Golden grapefruit. Min näsa värkar ha stängt igen under natten och min nacke är totalkörd sedan BoduPump-passet igår. Känner mig som en stel pinne. Men i övrigt har min kropp klarat sig ganska så bra från värk. Den värsta kommer ju däremot två dagar efter har jag märkt.

Nåväl. Det jag egentligen skulle skriva var ju att det idag är exakt ett år sedan jag flög ner själv till Singapore. Då jag redan innan jag boardat var hyffsat skraj och blev lagom livrädd när jag insåg att vi inte skulle lyfta vid ordinarie tid för att planet hade ett fel i bränslerummet. Under dessa sex timmar i flygplanet på land fick jag för mig att vi skulle största över Ryssland. Jag trodde jag skulle dö och att jag träffat min familj för sista gången i livet. Riktigt så blev det ju inte. Planet fungerade felfritt när vi väl kom upp i luften och jag hade trevliga personer bredvid som fick mig på andra tankar. Men kombinationen av min oro i magen, tröttheten, jetlagen och rädslan av att allt inte skulle gå bra försvann inte helt och hållet förrän några dagar efter jag landat. Det där med att resa själv till andra sidan världen är ganska bra att ha gjort ändå.

Jag minns allting precis i detalj från hela resan. Mest av allt tänker jag på när jag kommer ner och hämtar min väska vid banden och ser syrran stå med sin vit-rosa-randiga tröja och trängs bland massa folk bakom ett par glasdörrar. Då var lyckan ett faktum. Tårar och glädjetjut. Åh, vad jag vill tillbaka just nu. Bara känslan att vara där. Någon annanstans, långt hemifrån. Vi har bestämt att om några år ska vi tillbaka till Singapore, fast bo lie finare. Vi tänkte oss Raffles kanske. Eller inte. Innan dess ska jag i vilket fall definitivt tillbaka till Thailand.

MILLION PIECES

Idag har jag tagit ett beslut som jag hoppas och tror kommer att sätta lite mer ljus på de dagar som är kvar på år 2010. Det blir ingen kurs i Marknadsföring. Jag kände inte att det var rätt just nu. Vill ha lite frihet tills eventuella (troligtvis) kommande köriga perioder. Nu blir det alltså all fokus på jobb, vänner, familj och en rad andra saker. Det känns liksom som att jag tagit av mig 50 kilo betong på varje axel. Det finns andra tillfällen att läsa den kursen. Nu vill jag koncentrera mig på det jag förmodligen, kanske, troligen, egentligen vill.

Tröttheten sitter kvar från gårdagens nätverksträff. Brukar ju vanligtvis bara dricka max en kopp kaffe om dagen, om ens det. Igår drack jag tre koppar vilket var en av faktorerna till att de sköna upp-och-ner-dalar mellan speedad och extremt utmattad mynnade ut. Kändes också som att jag mest bara åt hela dagen. Riktigt god mat fick vi också. Hotell Rival kan jag rekommendera för de som inte varit där. Det var, måste jag ju också nämna, lite smått ångestframkallande att sitta inomhus och se snön slå mot backen och skapa ett hav av slask och blöta fläckar. En promenad på 50 meter till en butik bredvid kändes som ren kall dusch. Bokstavligt talat. Snön kunde gjort en bättre entré i år. Hittills två minus. Tredje gången gillt?

Strax väntar lite restaurangmiddag med pappa och Calle. Mot hårfönen!

PLUS & MINUS

PLUS just nu:

Jag har avslutat min första kurs på högskolenivå och är hyffsat nöjd över mig själv för det.

Det börjar dra sig mot juletider.

Om drygt en vecka ska jag på premiären av Harry Potter 7 del 1.

Det är bara tre veckor kvar tills Sara och jag ska på Oskar Linnros på Berns.

Jag tycker om att bo med min syster. (Frågan är hur lika mycket hon tycker om att ha mig här som inte diskar, tvättar eller dammsuger lika ofta som hon egentligen vill, ehe.)

Solen skiner mest hela tiden.

Jag har precis börjat läsa en ny kurs i Marknadsföring.

Minus just nu:

Det börjar bli kallt.

Jag har börjat en ny kurs vilket innebär fortsättning på ett liv tomt på någorlunda fritid. (Ta det med en nypa salt.)

Tove är på Bali, Sara är på väg till Egypten och jag sitter kvar i ett frostigt Sverige.

Jag är fökyld.

Jag vill ha minst två par skor just nu men har inte riktigt budget till det.

Har inte riktigt kommit på hur jag ska styra upp inlärningen av min 950 sidor tjocka bok.

Jag har inte tränat så mycket sen sommaren som jag borde ha gjort. Ändring!

COLD SUNSHINE

Idag har Stockholm varit vackert. Det har sett ut som på bilden ovan, fast inte ett enda moln på himlen. Den dagen mamma och Richard var här. Fram tills kl 16 har solen dominerat och kylan trätt sig in genom tyget på jackan. Efter en härlig men kall promenad genom Sjöstaden åkte jag till Söder och agerade statist i UrbanCones första musikvideo. Måste ju ställa upp för sina vänner. Den lilla sekvensen vi fick till blev riktigt bra så jag ser fram emot att se slutresultatet. Kan nog bli grymt.

Nu har mörkret tagit över igen och jag väntar på att syrran ska komma hem så vi kan gå och handla. Kan bli en trerätters ikväll, men det återstår att se. Tills vidare spelas Daniel Adams-Ray och Tove Styrke på hög volym. Tänker samtidigt på nära och kära som inte finns kvar. Tankarna går framför allt till farmor. Hon har varit borta i snart ett år men jag har inte förstått det än.

Himlen luktar plast

Blir fortfarande lika förvånad varje gång jag ser en buss näst intill full med människor åka förbi. Stockholm sover aldrig. Åtminstone är de vakna timmarna allt fler här än i Eskilstuna. Jag undrar hur det är i New York.. Blir dock lite fundersam över vaaarför en fjortis sitter med en tomtemössa på huvudet. Chilla lite. Det är den 5 november. (Ja, jag vet att jag lyssnade på julmusik och var helt lyrisk för två veckor sen.)

Daniel Adams-Rays debutalbum är grymt. Läste precis en intervju som min fantastiska kollega Maja Bredberg gjorde med honom för ett tag sedan. Läs den här. Läs också hennes inlägg Mama said knock you out. Alla mammor borde vara så coola som hon.

Tack för mig.

ALMOST..

Sitter och försöker bli klar. Är i sista minuten, eller minuten efter då, men tid är något jag inte verkar äga så mycket av nuförtiden. Åtminstone hinner tiden oftast före mig och då blir det såhär. Många saker att göra helt enkelt. Funderade lite igår på att faktiskt skippa kursen i Marknadsföring, men så kom jag på att det kanske skulle bli ett bra tillfälle att försöka på nytt med jobb och plugg och många bollar i luften och allt det där. Kanske försöka ordna upp allt lite bättre än jag lyckats med hittills. För med handen på hjärtat måste jag säga att jag inte är helt nöjd med min disciplin och struktur gällande denna kurs. Så vi provar igen. Även om jag inte kommer lyckas ha så mycket mer liv än förut.

NO STRESS

Okej. Jag är förmodligen Jordens mest stressade person just nu. Har en deadline imorrn på en uppgift som är väldigt omfattad. Åtminstone när det tillkommer en hel del pill med olika format, filer osv. Jag är kanske klar med hälften. Det gör ont. Men det är bara att nöta på. Ingen paus här inte. Jo, förhoppningsvis för lite träning och matinhandling. Sen är det bara påt igen. Ingen stress.. nej nej..