Nåväl. Det jag egentligen skulle skriva var ju att det idag är exakt ett år sedan jag flög ner själv till Singapore. Då jag redan innan jag boardat var hyffsat skraj och blev lagom livrädd när jag insåg att vi inte skulle lyfta vid ordinarie tid för att planet hade ett fel i bränslerummet. Under dessa sex timmar i flygplanet på land fick jag för mig att vi skulle största över Ryssland. Jag trodde jag skulle dö och att jag träffat min familj för sista gången i livet. Riktigt så blev det ju inte. Planet fungerade felfritt när vi väl kom upp i luften och jag hade trevliga personer bredvid som fick mig på andra tankar. Men kombinationen av min oro i magen, tröttheten, jetlagen och rädslan av att allt inte skulle gå bra försvann inte helt och hållet förrän några dagar efter jag landat. Det där med att resa själv till andra sidan världen är ganska bra att ha gjort ändå.
Jag minns allting precis i detalj från hela resan. Mest av allt tänker jag på när jag kommer ner och hämtar min väska vid banden och ser syrran stå med sin vit-rosa-randiga tröja och trängs bland massa folk bakom ett par glasdörrar. Då var lyckan ett faktum. Tårar och glädjetjut. Åh, vad jag vill tillbaka just nu. Bara känslan att vara där. Någon annanstans, långt hemifrån. Vi har bestämt att om några år ska vi tillbaka till Singapore, fast bo lie finare. Vi tänkte oss Raffles kanske. Eller inte. Innan dess ska jag i vilket fall definitivt tillbaka till Thailand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar