Har befunnit mig i horisontellt läge mer än ett halvt dygn nu. Börjar nästan få liggsår, men det tog mig en bra stund att kliva upp och göra lunch. Nu har jag iaf matlådor till fyra tillfällen framöver.
Jag har ju längtat efter att få bara ligga ner och inte göra ett skit. Men då ingick ingen förkylning eller låg energi utan då var godis, bra filmer och lagom energi inräknade. Nu får jag ligga ner och inte göra ett skit, men med fel förutsättningar. Jag har inte tid just nu. Jag har inte råd heller skulle man kunna säga. Har redan pratat jobb med en kollega fyra gånger idag liksom. Å andra sidan är det ett perfekt göra-ingenting-väder ute. Det nästintill framkallar depression bara av att tänka på att gå utanför dörren och möta det fasansfulla snöslaskkaoset.
Jag undrar varför samma känsla alltid dyker upp när man blir sjuk och tappar all förmåga att utföra vardagliga saker. Jag får panik efter en dag och tror att jag aldrig ska bli frisk igen. Ser inget ljus någonstans. Det är då man förstår hur förbannat glad man ska vara för att man har varit frisk de allra flesta dagar av sitt liv. Ja, hittills iaf. Måste bli bättre på att uppskatta det lite mer framöver. Jag är inte ens jättesjuk nu heller, men känslan finns där ändå.
Nu ska jag vänta på att klockan blir 17.00 och Blondinbella ska vara med i Förkväll. Ja, jag gillar henne numera. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar