Premiär var det ja. Ett biobesök lite ovanligare än andra väntade oss tydligen. Vi bjöds först på lite Röda mattan-vibbar av rekvisitan från gårkvällens Galapremiär. Vi undvek omänskligt långa köer till popcornen på Rigoletto genom att gå till Saga istället där det inte ens existerade någon kö. Vi satte oss i en tom soffa innanför någon slags guldfärgad inhägnad och lät resten av folket sitta kvar på golvet och måla varandra med trolldomssymboler i ansiktet. Vi hade snörvliga och klagande människor sittandes tll vänster och springande ungar till höger. Vi hörde först inte ljudet eftersom att volymen var ovanligt låg. Vi blev dock chockade av att en man senare skriker "HÖJ VOLYMEN" varpå någon i filmrummet också höjer volymen. Men.. mest udda av allt var nog hejarklacken som satt i mitten av biosalongen. I början, i mitten och i slutet klappade det händer och woooow:ade sig hesa. Jag blev nästan, men bara nästan, irriterad. Det känns bara fel. Speciellt när ingen av dem i filmen ens är i närheten av att höra applåderna.
Men för att komma till själva filmen. Självfallet var den bra, och det bjöds även denna gång på många sköna kommentarer. Jag är dock mer imponerad av film nr 6. Men jag känner på mig att den andra delen av nr 7 blir en riktig megahit! (Sen vill jag bara tillägga att Emma Watson är grymt fin.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar