Förmodligen var det här i princip enda dagen denna vecka då solen tittar fram en längre tid. Lade mig ute och solade en stund efter jag kommit hem från stan, men det fanns något i huvudet som gjorde att jag inte kunde ligga still. Nämligen det faktum att det redan hunnit bli slutet på juli och sommaren börjar lida mot sitt slut. Kanske inte riktigt, riktigt än, men vi har åtminstone kommit längre än halvvägs. Kanske är fånig som redan börjat tänka såhär, men det är så läskigt hur snabbt tiden går hela tiden, och framför allt, att den går snabbare för varje år. Märker jag av detta redan nu, hur kommer det då vara om tjugo, trettio år?
Där återkommer vi till det här med att leva i nuet. Lär man sig göra det till lagom grad kanske det inte känns som att tiden går lika fort. Det verkar liksom rimligt på något vis. Varför det känns som att sommaren snart är över redan beror nog mycket på att jag knappt träffat min allra närmaste vänner någonting. Det hoppas jag däremot kunna göra lite mer de kommande veckorna, vilket kommer göra sommaren ganska så komplett. Och nu är jag bara ännu mer fåning och krävande, men allra, allra mest fulländad skulle nog sommaren vara om jag hade en resa till en ö i Grekland inbokad i början på september. Frågan är bara vem som kan tänkas vilja följa med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar