April

Hoffmaestro på Harrys i fredags var galet. Har aldrig varit med om ett så härjigt dansgolv/publik. Sara tog sig genom klungan och hamnade visst längst fram. Vi andra fick panik och trivdes bättre lite bakom. Svetten rann på de flesta tror jag, för att inte tala om killarna själva. Bra var dem iaf. Riktigt jävla bra. Synd bara att man inte var på topp energimässigt. Synd också att man råkade sjunga med i en låt och därefter blev hes och TAPPADE rösten. För jajamensan, jag har tappat rösten och kan inte prata, alls. Får inte fram ett ord. Eller, när jag väl får det låter jag antingen som en pipig mus eller som en 14-årig kille i målbrottet. Jag håller mina små tummar att den är någorlunda tillbaka imorrn kl 14. Annars vet jag faktiskt inte vem som ska jobba åt mig. Kan ju också tala om att Sara och jag fick Hoffes autograf på armen. Lagom nöjda vi var. Sara var nästan så nöjd så det blev löjligt. Den kommer dock försvinna snart. Men vi har bildbevis. Det är huvudsaken.

Har ju fått träffa Jens i helgen också. Äääntligen bokade han ett flyg och kom upp. Sara och jag tog tåget tillbaka igår och strosade runt lite på stan med Jens och Gustav. Slöt upp igen till kvällen för en utgång. Hamnade oturligt(?) nog på Laroy pga sinnessjuka köer på andra ställen. Går nog inte dit fler gånger. Man pallar liksom inte med allt juckande på dansgolvet från andra människor. Jag menar man dansade inte, man veva lite på armarna och svängde lite med höften och plötsligt befann man sig på andra sidan rummet. Här snackar vi trångt. Tur att sällskapet var det bästa! Måste ske en repris snart, fast en längre sådan och minus Laroy.

Nu har Jens snart åkt hem. Sara är i Eskilstuna och jag ligger i sängen med datorn i knät. Kommer inte lyfta ett finger resten av dagen. Kommer inte säga ett ord heller, för nej just ja, det kan jag ju inte. Solen skiner iaf. Det gillar vi.