bonus

Jag har under de senaste veckorna blivit än mer införstådd i att det finns en hel del annat som är viktigare än kläder, skor, smink och annan ytlig materia. Men missförstå mig inte, jag har inte tappat intresset; utan snarare kommit fram till att mode och skönhet är en stor bonus i tillvaron. Jag har inte shoppat sen strax efter jul och jag vill lova att det kliar i fingrarna efter nya kläder. Men jag ska inte kasta mig in i det. Istället ska jag snällt vänta in ett tillfälle när jag har tid att gå på stan en hel dag och då också unna mig nya saker. Vid närmare eftertanke lade jag iofs 1000 kr på krämer, hårvård, smink och annat nödvändigt inom den kategorin så jag kanske redan har haft mitt roliga på ett tag. Damn.

fallskärm

Jag lovar mig själv minst en gång i veckan att jag ska återuppta bloggandet. Men jag måste verkligen få säga att jag har inte tid. Alls. Jag fascineras över de som hinner med en blogg utöver heltidsjobb, tre andra projekt, träning, vänner, familj osv. Men det handlar väl bara om prioriteringar antar jag. Och jag har inte alls prioriterat bloggen. Är dock hyffsat bra på att dokumentera min vardag i bilder. Mest blir det dock med telefonen. Men det ska vi råda bot på hädanefter. Jag kommer komma tillbaka. Just nu har jag bara helt enkelt så mycket annat kul för mig att jag lägger bloggen på hyllan en stund.

När nollningen är över (japp, den håller fortfarande på; totalt är den 8 veckor) och jag fått lite bättre disciplin/ordning på allt som sker och ska göras och så vidare tänkte jag ta mig i kragen. Under tiden kan ni lyssna på Fallskärm med Timbuktu, Schoolin' Life med Beyoncé och Somebody That I Used To Know med Walk Off the Earth och njuta av vårkänslorna. Det är precis vad jag gör ett par gånger varje dag. Förresten.. är hemma i Kvicksund för första gången sen jag åkte tillbaka till Uppsala. Tror jag behöver det. Imorrn får jag dessutom träffa mina fina tjejer. Ska bli fantastiskt.

sick and tired

Jag är sjuk och har varit det i en vecka mer eller mindre. Hostat som en galning och nu är jag så täppt att jag omöjligt får fram något annat än nasala läten. Det var ju bara en tidsfråga innan detta skulle ske. Jag menar med tanke på de aktiviteter vi haft och det iskalla vädret samt Uppsalas resterande sjuklingar i varje hörn är det svårt att inte halka ner i förkylningsträsket. Det är ju dock lite komiskt hur man gång på gång sitter här och gnäller. När jag gick i grundskolan kunde jag ibland längta efter att få vara sjuk, bara för att få kunna ligga hemma i soffan och bara äta (så länge jag inte är magsjuk tenderar min aptit att stiga när jag är sjuk, vilket jag bara har hört är bra) och kolla på TV. Då hade jag tydligen tid att spendera en vecka i streck i horisontellt läge. Nuförtiden? Nej, det finns knappt en chans att man har ens en dag över till det. Det skulle inte spela någon roll heller för jag får, oavsett om jag har tid eller inte, panik efter bara ett dygns degande hemma.

Det jag vill komma till är att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera den här sjukdomssituationen. Jag har ton att läsa den här veckan och ganska mycket att få färdigställt i text tillsammans med basgruppen. Men då är ju bara frågan om det, idag, är värt att läsa och slarvigt anteckna samtidigt, trots att jag inte kan fokusera tillräckligt bra. Eller om man ska skjuta på det tills imorrn och därmed behöva göra allt på färre dagar, fast med rätt koncentration.

Allt detta funderande gör mig hungrig.

Soldier

Dagarna går och mitt huvud sprängs snart av all ny information och nya intryck. Inte mig emot egentligen. Nu de senaste dagarna har jag dock åkt på en ordentlig hosta och förkylning. Har på riktigt trott att jag ska hosta upp lungor och stämband och andra organ flertalet gånger. För att förhoppningsvis tillfriskna fortare har jag avbokat kvällens pubrunda, som jag faktiskt väldigt gärna ville följa med på. Men för en gång skull, och för första gången på tre veckor, måste jag nog lyssna till min kropp.

Jag vet inte riktigt vad jag vill framföra just nu men jag har de senaste veckorna helt klart klivit in i ett nytt liv. Omvärlden har halkat efter lite och jag vet inte om det är för att man ständigt är trött, för att man inte har tid att sitta vid datorn och hålla till vid andra sociala medier eller för att man helt enkelt insett nya saker. Jag vet åtminstone att jag trivs. Men jag känner lite att jag måste ta tag i mitt övriga liv och se till att jag är på banan på alla håll. Ser därför fram emot en lugn kväll med musik, tankar och återhämtning.