Ja. Jag lever. Kände att jag var tvungen att meddela det för de personer som inte träffat eller hört från mig på ett tag. Jag måste dock få påstå att jag i hög grad är väldigt förvirrad och.. snurrig i bollen rent ut sagt. En veckas nollning har satt sina spår. Framför allt har vi haft helt otroligt kul och det känns som jag lärt känna lika många människor på en vecka som jag innan träffat under hela mitt liv. Vilket får denna gångna vecka att kännas som ett par månader. Men som sagt, det är inte bara glädje som följer efter en massa äventyr. Jag är ruskigt trött i kropp och själ. Jag har nästan glömt bort allt utanför vår "gröna" bubbla i skolan och klassen att jag nästan tappat uppfattningen om livet jag hade innan (svara på mail hinner man knappt, heller inte äta i rätt mängd). Mystiskt, men sant. Nu väntar dock ett par vilodagar med plugg och återhämtning. Allt som allt pågår detta i 7 veckor till, men med olika grad intensitet, så det är med andra ord bara att hålla sig kvar på hästen när det väl har börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar