back to business

Sitter och lyssnar på min lillebrors långa svordomsramsor som ekar mellan rummen. Han försöker skruva ihop IKEA-möbler, och det vet vi ju alla att det kräver sitt tålamod. Hans frustration är med andra ord befogad, men det finns ju en gräns för vilka ord jag tillåter honom att gasta ur sig. Samtidigt sitter jag och funderar på om det ska bli skönt eller inte att åka tillbaka till Uppsala imorrn. Jag ska egentligen bara dit två dygn för att lämna in uppsatsen och umgås lite med vänner för att sedan åka tillbaka och suga ut det allra sista av jullovet. Därför har jag inte stoppat i nya batterier riktigt än. Ser inte fram emot att använda det sunkiga badrummet och köket och det kommer ta emot att åter igen behöva spendera pengar på mat. Men, jag kan ju inte leva på min mamma hela livet. När jag bodde i Sthlm kunde jag nästan sakna staden och lägenheten (i Sickla.. herergud, vad jag kan sakna den ibland) redan när jag klev på tåget. Men nu är det som att jag, farligt nog, vant mig vid hemmaplan och blivit beroende av mamma igen. Mest ekonomiskt då, men i alla fall. Det gör mig lite rädd. Det fungerar liksom inte så nu längre. Därför måste jag nog bestämma mig för att det ska bli skönt att återgå till min gamla vardag. Inte minst har jag börjat sakna alla där uppe en del. Det väntar ju också som sagt ganska mycket nytt denna termin.