Sitter och äter en klementin och en pepparkaka och reflekterar över mina första månader som student i Uppsala. Jag säger det jämt, men nu menar jag det mer än någonsin; tiden har gått så läskigt fort. Jag hinner liksom inte blinka förrän måndag har blivit fredag och jag snabbt igen vaknar upp till ännu en ny måndag. Trots att det ibland känts riktigt trist att traggla grammatik eller ta sig igenom en till svårläst bok ångrar jag inte att jag tog den här kursen. Är grymt glad över att jag inte längre känner mig totalt lost i de engelska språket, men mest av allt är jag glad över alla människor jag träffat. Känner på mig att vissa vänskaper kommer kunna hålla länge.
Nu önskar jag mig lite snö. Lyssnar på Michael Bublés julskiva och ser illusioner av glada människor framför mig. Samma känsla varje år. Det är fantastiskt. Har som sagt nästan redan tagit jullov. Jag har märkt att det jag lider av varje december är nog lite mer en stress eller ångest över att jag inte ska hinna njuta av och suga in julen tillräckligt innan den är slut. Halva eller nästan mer än halva grejen med jul är ju alla förberedelser. Julafton är bara avslutningen på det hela. Jag har dock en känsla av att jag kanske kommer hinna ta vara på det mesta detta år. Kvällar som igår, när vi samlades flera stycken för att äta massa gott och titta på Greveholm, gör ju liksom julen fulländad. Ett extra plus är också att julkalendern på TV i år faktiskt verkar hålla lite klass. Tummen upp för det.
 
Ja visst är michael bublés julskiva mysig! :D /kramar Hanna
SvaraRadera