Efter en hel del timmars plugg och huvudsnurr kände jag att det var läge för en lång promenad. Men. Jag började plötsligt jogga och sen bestämde jag mig för att inte stanna förrän jag tillät mig själv att göra det. Till historien hör att jag aldrig någonsin (har säkert nämnt detta för något år sedan när jag även då tänkte experimentera lite) använt mig av löpning som träningsform. Jag har kanske sprungit, utan paus, tio gånger i mitt liv och inte direkt känt någon vidare entusiasm efteråt. Idag däremot, fick jag mer eller mindre mersmak och är nästan sugen på att ge mig ut igen redan imorrn. Nu kanske ni är intresserade av sträckan. Den var, kan jag säga, kanske inte så lång egentligen. Eftersom jag i princip börjar på minus är det däremot inte relevant i denna aspekt. Det som är väsentligt är att jag är stolt över mig själv. Så. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar