Det är kanske inte helt obefogat att man blir lite konstig och tappar förmågan att genomföra saker ordentligt när man spenderar dygnets alla timmar i ett rum på 13 kvadrat. Det är precis vad som hänt med mig eftersom jag just precis suttit (eller mest halvt legat i sängen) i mitt rum (och med jämna mellanrum gått till köket och badrummet) flera dagar i rad och försööökt prestera. Det har då, med andra ord, inte riktigt helt gått vägen. Jag insåg också precis (för egentligen hundrade gången) att det verkligen är helt fundamentalt för psyket att få ventilera tankar och åsikter med andra människor, röra på sig och byta miljö då och då. Och, det krävs nästan bara två dagar innan jag får panik om jag inte får göra detta. Därav min nedsatta prestationsförmåga. Så. Då fick vi det ur världen.
Allt detta lingvistikpluggande har fått mig att längta lite efter min yngsta lillebror. Han är liksom just nu i den där perioden då han mer och mer börjar behärska det enda språk han lärt sig och jag har för tillfället bara en massa termer om just språkinlärning i huvudet. (Hur roligt det än låter har jag på riktigt också tappat förmågan att formulera mig på svenska; så jag ber om ursäkt för vissa av mina ordval framöver.) Nu - är det slutspurt som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar