Som en sann Julälskare har jag också självklart en förkärlek till julkalendrar. Det finns ju inget bättre sätt än att vänta in Julafton och samtidigt få mersmak av tomtar och snö. Jag följde slaviskt alla på TV under hela min uppväxt och det är ju känt för många i min krets att jag kan alla repliker i Mysteriet på Greveholm och Sunes Jul helt utantill. Dessa två är ju också de allra allra bästa julkalendrar som någonsin gjorts, om du frågar mig. De kommer förmodligen toppa listan under många år framöver. Samtidigt som jag hängde vid TVn ritade jag egna julkalendrar till mig själv och som jag satte upp på väggen hemma och gav till farmor. Jag skar och klistrade och fixade och farmor tog fram alla varje år, trots att det som fanns bakom luckorna säkerligen inte var någon överraskning längre. Det finns en jag minns speciellt, men den är sorgset nog borta.
Förra året missade jag hela Julkalendern på TV eftersom jag befann mig i Asien och de fyra åren innan dess tittade jag knappt på någon eftersom att det var så pinsamt dåliga. I år har jag nästan gett upp hoppet och helt undkommit vad för kalender som kommer visas. På något sätt har jag intalat mig själv att de aldrig kommer bli samma sak längre, vilket det förmodligen ligger lite sanning i. Oavsett om jag tittar eller inte håller jag däremot fast vid julkalendern med choklad i. Det är samma chokladbitar varje år och den smakar likadant varje år, men det är en julkalender. Och jag får öppna en lucka varje dag fram ill Julafton. Säga vad man vill, men det kommer alltid att bo ett litet barn i mig vid jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar