Idag när jag och min näsa som kittlar hela tiden tog tåget västerut och klev av i Eskilstuna en timma senare kändes det som att jag inte varit där på evigheter. Det har kanske bara gått en månad sen jag var hemma sist, men allt såg annorlunda ut på något sätt. Där hade hösten kommit mycket längre. Löven hade börjat gulna och falla av träden. Det var vackert, men det var också kallt. Jag visste inte riktigt hur det kändes att vara där. Kunde liksom känna att jag tagit ytterligare ett steg därifrån. Men på vilket sätt vet jag inte. Jag kände nästan lite som att jag saknade Stockholm efter bara fem minuter. Åtminstone kunde jag känna ganska snart att faktiskt Stockholm är mitt hem just nu. Det var lite läskigt att känna det så tydligt. Men det är faktiskt sjukt hur mycket jag vant mig vid allt som jag har och är här borta.
Och vad jag har just i denna sekund är ett lite blondare och fräschare hår samt en känsla av utbrändhet (Obs! Överdriver). Måste ta tag i självdisciplinen och peppa mig själv till max. Bara jag inte går och blir sjuk så kan det nog gå ihop sig ganska bra den här veckan om jag har tur. Skulle kunna tänka mig att vi utökar dygnets 24 timmar till 30 istället. Allt skulle bli så mycket lättare då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar