Jag älskar träningsvärk. Även om man inte kan stå på ett visst sätt eller sitta på rumpan eller lyfta tunga saker utan att det gör snuskigt ont. Smärtan är skön. När man vet att det är en bra och hälsosam smärta gör det inte lika ont. Det är snarare ett tecken på att man har gjort någonting bra, att man har varit duktig som rört på sig. Jag går alltid och ger mig själv massage lite här och där på kroppen när jag har träningsvärk. Ser säkert helt knäppt ut men det blir så mycket skönare när man trycker ut de onda musklerna. Imorrn drar jag dit igen. Ska få mig en liten instruktion över hur man använder alla maskinerna. Vilka för mig är ganska svåra att förstå sig på för tillfället.
Har nyligen fått min, i princip, första kick av att lyssna på låtar som spelades varma i somras. (Känns som flera månader sen när jag säger "i somras".) Natteravn med Rasmus Seebach påminner mig om Kalmar och Dixi. När vi satt hemma hos Jens och förfestade och körde gissa-vilken-artist-tävling. Rise Up! med Eric Gadd som vi lyssnade på i pappas bil i Göteborg så fort vi skulle någonstans. När Calle, 5 år, tyckte att låtarna var korta och sa att han var tokig när han var liten. Waka Waka med Shakira som väcker fotbollskänslor. Dancing On My Own med Robyn som spela(s)des överallt på alla fester. Morena med Tom Boxer får mig att längta tillbaka till Barcelona lite extra. Walking On A Dream med Empire of the Sun påminner om alla tågresor jag gjorde. Sweet Disposition med The Temper Trap som spelades högt på Henkes poolparty.
Bara några av många. För att inte tala om hela Oskar Linnros album och all House-musik. Utan tvekan musiken som gjorde sommaren 2010 och som satt djupast minnen. Nästa mission är att se dem live. Linnros och så Axwell, Ingrosso och Angello. Har redan en inbokad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar