Never will be mine

I höstas kom jag in på en killes blogg av en ren slump. Varje gång jag gick tillbaka satt jag och funderade tills jag fick ont i huvudet på vem den här killen var och varför hans ansikte var så otroligt bekant. Helt plötsligt fick jag se ett klipp och då slog det mig att det var Idol han hade vart med i. Satt sedan och var helt fångad av hans stil och söta leende. Har dock inte tänkt så mycket på hans röst tidigare. Men nu klickade jag precis upp ett klipp där han sjunger Robyns Be Mine och jag tror jag försvann till himlen för några sekunder. Kan ju smälta för mindre alltså. Usch, vad bra! Vet inte om det är bra eller dåligt att han är tre år yngre än jag däremot. Vi säger att det är bra, för tillfället, så kan jag försöka glädjas åt den tjejen som får den där sångfågeln en vacker dag istället.