EVEN IF THE SKY IS FALLING DOWN

Farmor berättade att en vis flicka (min syster Charlotte) en gång sa: "Att vänta är det värsta jag vet."

Och ta mig fan, det stämmer. Det känns som att det ända jag gör är att vänta nuförtiden. Och på vadå? Bättre tider. Ja, det verkar så. Men frågan är bara hur mycket bättre det kommer bli så länge jag sitter och ruttnar bort. Igår tog jag mig åtminstone i kragen och åkte iväg och träna. Det var inte så kul för min kropp ville ingenting efter en kvart. Ingenting. Jag hoppas på att det bara är ett tecken på att jag inte rört mig regelbundet på länge och att jag om några veckor är igång igen, som det ska vara. Det återstår helt enkelt att se.

Dags för lite mat i magen så jag faktiskt inte ruttnar bort helt och hållet. Sa jag att jag hatar januari? I så fall har jag sagt det nu.