Just a state of mind

Skulle nog behöva titta på den där videon ett par gånger för att bli på bättre humör. Men nu är klockan så pass mycket att jag känner att det inte är någon idé. Nog lika bra att gå och lägga sig tror jag och hoppas på att det bubblande känslorna lagt sig tills imorrn. (Ha, en liten ordvits nästan där va). Först måste jag bara säga att Idol-Erik är klockren. Bara så jävla bäst så det finns inte. Och trots att jag det är få som ofta levererar fullt ut känns dem som värsta mysiga familjen. Rann nästan en tår från ögat när Rabhi åkte ut. Bara för att alla andra gråter och man själv är så blödig.