Drömde en mardröm inatt. Eller för mig var det i alla fall en mardröm. Började gråta hejdlöst i drömmen. Men det hemskaste av allt var att jag vaknade av att jag grät på riktigt i sängen också. Har nog aldrig gjort det förut. Känslan var nästintill panikartad. Fast när jag tänker efter är nog egentligen det hemskaste av allt att jag säkert grät av det faktum att det faktiskt kan hända i verkligheten också. Och att jag inte kommar släppa för att jag är som jag är.
Tänker på dig. Vi behöver prata!
SvaraRadera<3