I'm walking on sunshine

Idag kom Emelie och jag på att det inte gör så mycket att komma senare till stranden än alla andra. Vi var väl där från halv 4 och 2 timmar framåt, och det var såå underbart skönt. Man slapp liksom den där enormt stekiga hettan som brukar infinna sig mellan 12 och 2. Bäst var också doppet som svalkade mer än lagom. Dagen avslutades med en sen middag beståendes av pasta, pesto, soltorkade tomater, bacon och gurka. Vi klagade inte! Imorrn drar vi till stranden (Sanda) igen, när jag skyndat hem från jobbet och tryckt i mig en sen lunch vill säga. Sen, är det helg igen och då ska det solas och njutas utav bara fan. Jag tror att sensommaren kanske är lite underskattad trots allt. Och jag har ju det bästa kvar till sist måste jag nog få påstå.