Dagen efter

Snacka om dagen efter. Inte för att jag varit speciellt bakfull, snarare trött och vrålhungrig. Har legat på brorsans rum och kollat på Sex and the City typ hela dagen. Packat lite har jag också. Mer har jag inte orkat. Hatar dagen efter. Även ifall man inte förtjänar att ha ångest känns det som att man har det ändå varje gång. Åtminstone ångest över att man är så fruktansvärt seg och att dagen bara försvinner till ingen nytta och inget minne. Det känns liksom som när man är sjuk ungefär. Man tror aldrig att man ska komma tillbaka till verkligheten. Allt känns tomt och dött. Men jag antar att dessa dagar också måste finnas. Har däremot tagit mig en funderare över att försöka balansera förtäringen av alkohol lite mer ordentligt. För att åtmintonse nästan kunna må prima ballerina dagen efter. Borde ju inte vara särskilt svårt.