Man on the moon

Jag kollade lite på dokumentären om månlandningen den 15 juli för 40 år sedan. De män som varit med pratade om Jorden, uppskattning och kommande generationer. Jag blev imponerad över hur allting kunde gå i verk. Imponerad över hur man kan vara så teknisk intelligent att bygga en sån där jättegrej. Men mest av allt blev jag påverkad av deras tankar de fått efter resan. Vi uppskattar verkligen inte livet tillräckligt och vi tar inte hand om det vi har. Jag blev nästan irriterad på mig själv som ibland skiter i den hållbara utvecklingen. Det kändes läskigt att tänka att vi varje dag förstör vår Jord. Om bara alla tänkte till och insåg hur bra det skulle bli om alla hjälpte till. Jag blev faktiskt väldigt influerad av dessa män. Det verkade så jordnära (ha, en vits där), hängivna och smarta. De hade liksom förstått det underbara med livet och det påminde sig själva om det varje dag. Jag önskar att jag var mer sån. Tänk vad bra man skulle må.