Ja, brevbärare har man blivit och inte tusan är det världens lättaste jobb inte. Måndagar kommer hädanefter bli hatdagen, eftersom reklam OCH post ska delas ut då. Jag kommer få stånka och stöna i trapporna och bokstavligt talat svettas ihjäl och sen kommer jag ungefär krypa tillbaka till Postenhuset. Skämt och sido. Jag var rätt slut efter turen igår måste jag säga. Det gick däremot bättre idag. Men det kommer nog ta två veckor innan jag kommit in i det ordentligt. På måndag ska jag gå helt själv för första gången och det kommer bli en intressant och lång dag, det vet jag redan nu.
Något som är skönt är iaf att jag slipper handskas med mat och disk. Jag menar post kan ju inte riktigt bli waste, och det finns ingen som kommer att fråga vart fullkorns-Mcfeasten utan tomat och extra sås, som beställdes för 10 minuter sen, har tagit vägen. Att brevbära (främst springa upp och ner i trappor och fram och tillbaka mellan hus) innebär också att jag dagligen kommer få ett minst två timmar långt träningspass. (Vilket jag märker att jag behöver då jag inte bara blivit bundis med Svensson utan samtidigt börjat komma en bit ikapp honom med kulmagen efter sommarens alla mumsbitar.) Det faktum att jag sedan kommer få brumma runt på moppe innebär ju sköna fläktar och vindar mellan svetten i trapphusen. Förhoppningsvis är jag fortfarande människa när jag lämnar jobbet den 14 aug. Fram tills dess kan nu ju komma ut på Köpmangatan och Djurgårdsvägen och säg hej vettja. Där och på några fler gator kommer jag hålla till de kommande 5 veckorna! Jag har redan hejat på syrran, vars post jag numera tar hand om, två gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar