Ikväll var jag och mamma på lillebrors skolavslutning. Det är lika nostalgiskt varje gång. Om inte mer för varje år. Kan inte fatta att jag stod där själv som elev för hela 4 år sedan. Kusligt vad tiden runnit iväg. Ja, nu tjatar jag om tiden ganska mycket va?! Något som avvek från andra år var ju att vädret var rätt kasst. Alla stod och huttrade och blev blåa av kyla. En annan sak som jag inte heller tror förekom när vi gick ut åttan och nian var att alla tjejer bar kort kort klänning med 12 centimeter mördar-heels. Skor som jag i min nuvarande ålder nästan rynkar på näsan för i och med att klacken är 3 cm för hög. Vi stod bara och gapade och kunde inte förstå huuuur de där små flickorna kunde gå i dem. Och okej, alla kunde inte det heller, men ändå. Bara saken att mammorna tillåtit dem köpa skorna vid 14 och 15 års ålder var lite svårt för mig att förstå. Är det jag som är konservativ och gammalmodig som inte förstår att man inte är så liten vid 14 (hallå, min bror är 14 liksom, han är mini fast han är 1.90 m lång)? Eller är det helt enkelt såhär i dagens läge? Nåväl. Jag blev lite småchockad bara. Det känns som att vissa saker dyker upp lite för tidigt ibland.
Hur som haver blir jag glad av dessa skolavslutningar på Tegelviken. Den Blomstertid Nu Kommer tar mig tillbaka ett, två, tre, fyra, ja alla min barndoms år radas upp i huvudet och jag blir alldeles varm. Åter igen påminns man också om att den tiden är förbi. Jag stod och undrade när den där speciella känslan dyker upp igen.. För det är ingen känsla som dyker upp varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar