Jag har precis drabbats av en sån där jobbig magkänsla jag kan drabbas av med jämna mellanrum. Sitter och försöker göra en ny spelningslista då jag lite smått börjar tröttna på min gamla som jag nött ut sen januari kanske. Då börjar jag, dumt nog, att lyssna igenom lite oldies från förra sommaren och så blir jag ju såklart påmind om the big happening år 2008. Studenten. Smart Carro. Nu har jag fått en rad flashbacks som både gjort mig glad och ledsen. Glad för att det var en sån underbar tid som gett fina minnen, men också ledsen för att den är helt förbi. Att årets studenter snart springer ut känns ju helt overkligt. Så overkligt att jag knappt ägnat en tanke åt det. När vädret helt plötsligt vände också får man definitvit ingen sån känsla. Detta betyder ju också att jag själv sprang ut för ETT år sen. Det är sjukt. Jag är nästan glad över att jag inte kommer kunna se flaken i år. Vet inte riktigt om jag hade pallat med den känslan i magen. Men å andra sidan vore det jäkligt kul. Stämningen är ju helt obeskrivlig. Får helt enkelt nöja mig med att fira på kvällen istället.
Något annat som saknas är den där riktiga snart-är-det-sommar-på-riktigt-med-allt-vad-det-innebärkänslan. Jag tror att det beror på att jag inte går i skolan längre. Jag menar det är ju första gången jag väntar in en sommar med allt annat än skola bakom mig. Men den kanske kommer sen. Förhoppningsvis gör den det. När jag minst anar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar