April it is

Så har äntligen april kommit. Det var inte en dag försent, eller vad skulle du sagt Gurra? Jag har njutit ute idag med. Har varit helt seg idag annars. Kan bero på gårdagens långa möda i trädgården och plötsliga inhopp på jobb. Japp, ni läste rätt, jobb. Var ska vi inte prata om så den detaljen kan vi skippa helt. Natten bjöd mig på en hemsk mardröm som jag hade lite svårt att lämna bakom mig. Förstår inte vad de ska vara bra till, jag blir ju bara rädd. Nu har jag i vilket fall ramlat ner i pluggboken igen. (Och nej, inte kurslitteratur. Ni vet, jag skulle börja på Högskolan, men jag gick aldrig tillbaka efter första föreläsningen. Ångesten tog över och jag kände inte alls för att plugga på heltid i flera veckor framöver. Lathet? Kanske. Jag skulle vilja kalla det inte-redo-att-gå-tillbaka. En vacker dag ska jag, men den dagen var tydligen inte i fredags.) Nu snackar jag om en annan bok. Ni som läst här tidigare kan ju gissa vilken.

En sak som ständigt besöker mina tankar är det faktum att dagen med stort D snart är här. Ni vet dagen då Sara och Tove som varit nere i Asien i 3 månader och en vecka kommer hem. (Jag drömde inte bara mardrömmar inatt, utan även att jag för första gången sen 6 januari fick återse mina kära tjejer. Vi satt kring ett bord och jag var helt stum av lycka. Jag fick inte fram ett endaste ord utan ville mest gråta. De själva däremot, verkade inte direkt glädjas åt att se mig igen. Det var inte alls som det skulle vara. Inga kramar och inget tjutande. Hur kul var det då?) Det som är lite knasigt är att det nästan är jobbigare nu på slutspurten än det varit de tidigare typ 45643 veckorna. Förmodligen beror detta på att det är så nära nu så jag nästan, men bara nästan, kan ta på det. Kroppen vill inte riktigt sitta still. Jag vill bara att dagarna ska gå, för de få som är kvar känns just nu bara som en oendälig mellantid.

Snodde er bild tjejer, hoppas ni inte misstycker.