När man har all tid att tänka kommer man på sånt som man annars förmodligen skulle passera huvudet ganska snabbt. Som till exempel att det idag är exakt 3 år sen jag och Daniel blev tillsammans. Det varade ju iofs inte längre än till juni. Men det var mitt senaste riktiga förhållande. 15 var jag då. Haha.. det är sjukt längesen och det är sjukt vad man ändrats sen dess. 3 år sen. 3 år av singelliv. Både på gott och ont. Nu såhär när alla hjärtansdag närmar sig är det ju inte helt oundvikligt att börja längta efter någon att krypa upp till i soffan under en filt. Ingen tvekan där inte. Har redan blivit sjukt trött på allt tjat om blommor och choklad och ditten och datten som ska köpas. Jag kommer ju liksom inte få nåt sånt. Och jag har ingen att köpa till heller. Ok, familj och vänner. Men det är inte det vi pratar om just nu va. Ibland vill man bara få känna sig lite uppskattad. Lite pirrig i magen. Det kanske är för mycket begärt.
Nej, fan slut på töntsnacket. Ryck upp dig Carro..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar