Nu pågår packningen för fullt och jag springer mest upp och ner och fram och tillbaka, hur förvirrad som helst. Har jag inte känt någon vidare nervositet innan kan jag säga att den kommit som ett skott nu. Magvärken började hos farmor för några timmar sedan och den har inte precis blivit bättre. Jag har ju för tusan aldrig flyttat i hela mitt liv, och så plötsligt ska jag packa ner mitt 18-åriga liv i några väskor och kartonger. Flyttfebern (finns det ordet?) är ett faktum. Men just nu beror det nog mest på att jag är orolig för att jag inte ska få med mig allt. Den riktiga oron kommer nog imorrn när jag ska säga hej då till mamma. När hon sätter sig i bilen och kör iväg. Herre min je. Jag hatar avsked. Det är fan det värsta som finns. Men det verkar iaf inte som att jag är den enda med flyttfeber.
Bäst att fortsätta packningen nu. Annars kommer det bli en lång natt. Snart kommer syrran också för att säga hej då, igen.
Men.. Hej då Sverige. Vi ses i OSLO!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar