Frustrationen i 92:a minuten var inte nådig. Jävla spanjorer till att sabba allt. Jag börjar iaf tänka allt högre om Zlatan. Han är nog inte så överskattad ändå. Han är ju great. Nu hoppas jag bara så mycket på Sverige på onsdag.. Det ska hejas in i det sista.
Idag har jag nog plöjt igenom 2/3 av Vänner säsong 1. (Det kan nog vara det bästa programmet som gjorts, någonsin. Björn G är tråkig i jämförelse.) Got no life kan man nog säga. Fast å andra sidan har jag inte känt för något annat idag. Jo, jag tog en promenad som jag hade bestämt. Det är ganska gött ibland. Ska ta och göra det oftare. När man är ingådd är det bara att öka sträckorna också och sedan lägga på lite övningar. Då kanske man kan säga att man tränat något i sommar iaf.
Om typ 6 timmar sitter syrran och Richard i bilen på väg till Arlanda. Det hade jag också kunnat göra om inte så länge, men så blev det inte. Lite avis är man då alltså. Eller lite. Vi ska nog inte ta upp hur mycket jag vill åka utomlands. Hoppas de får det nice iaf. Förhoppningsvis är de inte alltför bruna när det kommer hem.. öhöm.
Sitter och drar igenom alla spår i Ipoden. Dyker upp en och annan låt som väcker minnen. Just nu blir jag påmind om alla sjuuuhuukt många cykelturer till tåget och alla lika många promenader från tåget till skolan. Japp, man hann lyssna igenom ett antal låtar innan man hade kommit till klassrummet. Låter kanske astråkigt att tänka tillbaka på sånt. Men vafan.. bor man i Kvicksund tar det ju halva dan att åka till och från skolan. Det blev nästan charmigt i sig, trots alla gånger jag cyklade hem svärandes i regnet.. Vi hann ju faktiskt prata om mycket väsentliga saker på vägen!
Nej, jag kan nog inte riktigt förklara alla känslor som väcks när jag lyssnar på alla dessa låtar från alla år. Förmodligen är ni bekanta med den där känslan.. jag är ju långt ifrån ensam om att koppla ihop låtar med människor och platser. Det är den där magkänslan, som jag tjatat om tidigare. Få saker får mig att känna såhär. All musik får en att minnas sånt man aldrig trodde man skulle komma ihåg.. även om det handlar om någon man var kär i eller bara en vanlig filmkväll i någons källare. Att en bild säger mer än tusen ord kanske stämmer, men finns det en melodi är den ofta ganska oövervinnerlig.
Skulle kunna sitta här och skriva i evigheter. Men jag tror nog att jag skulle vandra iväg alldeles för mycket då. Ibland är det bara så skönt att skriva. Trots att det mest handlar om sånt där som ingen annan än jag förstår mig på.
Imorrn väntar jobb. Näst, näst sista dagen. Kommer sakna alla cheeseburgare. Haha. Not.
God natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar