MAKE AN EFFORT

Varje vecka går en kompis, Malin, och jag igenom uppgifter för kommande seminarium. Vi har nu som tradition att tillbringa dessa timmar på ett av Uppsalas två Café Linné. (De ser i princip likadana ut och ligger bredvid varandra. Frågan är varför det är så.) Uppsala har varit extremt varmt idag för att vara så sent på året så vi tog med oss böckerna ut istället. Hur skönt är inte det såhär i slutet på september.

Vi gick en runda på stan efteråt och hann dregla över allt möjligt onödigt, men ack så fint och kom t.ex. fram till att båda är ute efter det perfekta purpur-färgade läppstiftet. Hann dock också bli en smula svimfärdig pga att jag ätit alldeles för lite idag och drack en mocca till råga på det. Jag ska nog sluta med kaffe helt och hållet snart alltså. Kvittar om det bara är lite lite grann uppenbarligen. Därför ska jag slänga i mig lite middag nu och sen hoppa i promenadskorna. Malin visade mig en mysig slinga igår som jag tänkte ta mig igenom idag igen. Imorrn åker jag äntligen hem till mami. En månad sen sist nu. Jag längtar!

LONDON CALLING

Eftersom jag numera kommunicerar på engelska halva dagarna har mitt begär av att åka till London nått sin gräns. Jag måste dit. Snarast. Inte bara för att dricka Starbucks-kaffe, shoppa, se fantastisk arkitektur och dricka öl på pub utan för att vara så illa tvungen att prata engelska, vart jag än går.

HELG

Jag kan knappt tro att det är måndag igen. Och denna måndag innebär också den fjärde för mig i Uppsala. Tre månader kvar på detta år. 

Fick en otrolig deja vu igår när jag kom till Stockholm och efter några timmar på stan begav mig till lägenheten i Gamla Stan. Alla lukter och ljud väcker sådana extrema minnen. På något sätt var det däremot skönare att gå omkring på gatorna när jag inte bor där. Jag blev inte irriterad över turisterna som inkräktade på min privata sfär men kände mig samtidigt på hemmaplan. Spenderade i vilket fall kvällen hos en av mina kollegor (ska man säga exkollegor nu när man inte riktigt jobbar där längre, trots att man fortfarande känner sig som en av dem?!). Hon och chefen hade lagat en fantastisk trerätters som vi gottade oss i. Fick fina presenter och blev lite rörd över det faktum att jag inte kommer se dem så ofta längre. Är glad att jag kan ha Stockholm som tillflyktsort.

Som jag skrev i tidigare inlägg var vi och kollade på Uppsalaekonomernas modevisning igår på V-Dala. Tror det var första riktiga modevisningen jag sett live faktiskt. Vilken show sen. Otroligt proffsigt gjort måste jag säga. Josefin Craford som konferencier också. Och bonus på allt fick vi platser på raden bakom front row. Bara för att det ska låta lite coolare. En kompis frågade hur vi kunde få såna "kick ass-platser". Det gäller att hålla sig framme. Kvällen fortsatte i vilket fall sedan på samma ställe med säkert ett par timmars dans. 

Idag är jag seg. Jag har dock orkat med att städa korridoren så det blev gjort. Inte alls kul när det känns som att det ändå inte blir renare trots att man gnor med trasorna. Ger mig nog snart ut på en powerwalk så jag med gott samvete kan baka och äta kladdkaka ikväll.

DISCO POGO

Helgen är kommen. Jag är dock inte riktigt klar än med dagens to dos. Däremot kan jag inte annat än att vicka lite lätt på höfterna i stolen när jag lyssnar på några låtar som spelades förra fredagen hos Fredrik på hans inflyttnings/födelsedagsfest. Det är väl i princip ett av få ställen då de spelas house och liknande förfesten rakt igenom. Inte mig emot. Det jag vill komma till är iaf att en kille från syrrans jobb spelade några av sina favoriter, varav några fick mig att tänka på förfesten vi hade den kvällen vi var på Axwell. Saxman, eller gruppen mer känd som Sunstroke Project från Eurovision förra året, har en skön saxofonmelodi. Det är egentligen pinsamt att erkänna, men den är en riktig partyhöjare. Nu ska jag återgå till att skriva och hänga tvätt. Ikväll blir det modevisning på nation!

OBOY

Det fina med att bo i korridor är om man har privilegiet att få trevliga korridorsgrannar på köpet. När jag satt och konverserade med en av dem vid middagsbordet tidigare kom en tredje in och tog ett glas Oboy. Jag kan inte minnas när jag drack det senast och av någon anledning (kan vara för att det handlade om choklad) fick jag enorma cravings efter denna dryck. Det slutade med att jag knackade på och frågade om jag fick sno en sked. Självklart, fick jag det! Är det inte härligt, så säg. Nu sitter jag alltså här, nyduschad med nyfönat hår och ett glas Oboy. Trots det faktum att jag måste plugga är jag rätt nöjd. Tyvärr, kanske detta innebär ett större behov av chokladdryck i framtiden. Men den risken tar jag. Om inte annat får jag försöka ordna ett substitut som innehåller mindre socker.

(Ursäkta bildkvaliteten)

KASTAR IN HANDDUKEN

Nu får det vara slutstuderat för idag. Verkligheten drämde just till mig i ansiktet när jag blev påmind om någonting viktigt, som jag egentligen redan spenderar hela dagarna att tänka på. Jag bör nog ta mig en extra funderare inom kort. Men just nu tänkte jag nog bara lägga (Stannade till i två sekunder och funderade över om det stavas med e eller ä - All denna engelska rör till det i mitt huvud.) mig i sängen och titta på ett vänner-avsnitt innan jag släcker lampan.

RAIN

Det ösregnar i Uppsala idag. Det är dessa dagar man vill ha ett stationärt paraply på cykeln så man slipper gå och hålla ett själv för att undvika att bli blöt enda in på skinnet. Det vore kanske en bra affärsidé. De närmaste två timmarna ska jag lyssna på den här, i förhållande till dagens väder, passande låten och läsa en hel del kurslitteratur innan nästa föreläsning sätter igång. Sen åker gummistövlarna på med största sannolikhet.

VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER

Den här bloggen lider utav den icke existerande uppdateringen. Jag märker att jag tappat det. Men jag kommer alltid tillbaka på något vänster. Nu när jag inte befinner mig på samma ställe som för en månad sedan kliar det ytterligare lite i fingrarna.

Ingenting har egentligen ändrats förutom att min aktuella location är Uppsala och min aktuella sysselsättning är att plugga. Det mesta löste sig till slut efter evigheters väntan på besked. Det är däremot fortfarande okänt hur länge jag kommer att stanna här. Just nu trivs jag däremot bra (trots att jag mest bara hunnit med en enivs förkylning och plugg) och har som mål att bli grym på engelska när 2011 är slut.

Jag tror att jag kanske kommer att återkomma här igen. (Mamma, jag vet att du läser.) Men istället för att gnälla över att jag har så mycket att plugga eller har för lite pengar på kontot för att ha råd att lyxa i rött vin och ost varje fredag (jag kan inte lova att det blir helt fritt från sånt dock) känner jag lite mer för att fokusera på uppdatering i form av bilder. Bara jag lyckas skaffa mig en ny digitalkamera. Tills vidare får inläggen fyllas med text om inget annat finns att utnyttja.

Bild: okänd källa