WANNA TRAVEL AROUND THE WORLD

Just nu längtar jag till exempelvis Paris, London, Rom, New York. Bara att säga till om du vill följa med så tycker jag att vi bokar en resa snarast.

BIDRAGSSAMHÄLLE

Det pratas ju så mycket om bidragssamhället och att Socialdemokraterna kämpar för solidaritet och strävar efter att "alla ska ha lika". Jo, men det kan man ju hålla med om i många aspekter. Jag menar, vem vill inte att allt ska vara rättvist? När jag träffar människor som jag får höra inte har något jobb känner jag oftast, eller nästan alltid, sympati. Det är svårt att få jobb idag och det är desto svårare att överleva utan en inkomst (så länge man inte lever på sina föräldrar eller lyckas hålla sig på fötter på något annat vis) i detta dyra samhälle. Jag har själv varit arbetslös under en viss tid och det kan jag tala om var bland det värsta jag varit med om. Men. Och då menar jag verkligen Men. När jag strax därpå får höra att denna person inte jobbar på grund av ren lathet och för att "ägna förtjänad tid åt att slappa" i sisådär nästan ett år, då vill jag krypa ur skinnet och skrika högt.

Det är vid sådana tillfällen då jag, mer än vanligt, stolt kan stå för min politiska åsikt. Vad menar dessa människor med att gå med i a-kassan, jobba några år och sedan helt plötsligt säga upp sig, flytta någonstans och leva "loppan" på bidrag som förmodligen är högre än vissa unga människors månadslöner? Det är löjligt hur man kan utnyttja systemet på det här sättet. Jag ville nästan tro bättre om människor men jag har insett att det är lönlöst. Nu är samhället självklart mer orättvist än så. Det finns folk som tjänar enorma summor pengar medan andra knappt har råd med mat månaden ut. Däremot finns det också en majoritet som tar sig genom skola och utbildning och sedan kämpar för att få jobb, flera gånger om. Dessa som faktiskt förtjänar att få lite mer i lön än någon som t.ex. inte har en lika högt rankad utbildning.

Jag blir äcklad av att se att det fortfarande är såhär. Jag blir så trött på människor som inte vet bättre. Som har mage att dra till sig skattepengar som JAG har varit med att betalat till staten. Pengar som JAG har jobbat och slitit timmar åt att få. Samtidigt sitter en 30årskrissnubbe i sin soffa och tycker att det är ganska trevligt att få hem 11000 varje månad, helt utan förtjänst. Istället för att tänka att en något kraftfullare ansträngning skulle kunna leda till ett högavlönat drömjobb.

Förbannade samhälle! Idag är jag ruskigt trött på det.

INDESTRUCTIBLE

Här har det inte vart tänt på länge. Jag har haft fullt upp med allt julmys, att fira in det nya året. Så nu är det dags att kliva på tåget för 2011 och peppa inför allt som kommer ske, vad det nu blir återstår att se.

Vecka tre inleder vi med lite Idrottsgala. Och för att jag ska få lite ro här på min lediga söndagskväll tycker jag att mina grannar på övre och nedre plan kan ta och sluta upp med allt oväsen som ekar sönder mitt huvud. (Börjar snart undrar om det verkligen är så bra att bo i lägenhet egentligen.) Om mindre än en timmar börjar nya avsnitt av Solsidan och ingen är gladare än jag.

På återseende